Boken presenterar detaljerad beskrivning av psykiatriska vården på 1700 till 1924.  Gamla metoder som man får skämmas för. Meismerism…Men även rollen psykiater hade på den tiden. Den personliga relationen som funnits med patienten. Rollen som lärare. Upplysare. Auktoritet som gjorde skillnad. Bredvid ordet läkare står ordet empati men även intuition. Den sistnämnda spelar en stor roll i diagnostiken och behandlingen. Intuition! När sista gången  tänkte man på den! Och visst skiljer sig en bra läkare från en dålig (bland mycket annat) på förmåga att intuitivt känna patienten, diagnos, problem… Bakom den ligger hårt arbete och erfarenhet men även något annat, ogripbart – talang?