”Jag var beredd på att den dagen skulle komma. Trodde jag. Jag fruktade den. Var nästan livrädd för den. Jag levde med en dröm att det gick att bara hoppa över denna dag och fortsätta leva vidare. Att det kunde gå på något sätt. Men dagen kom. Min mor dog. Och inget visade sig vara som jag trodde. Det var hundra gånger värre.
Jag funderade på om det som hände gick att berätta. Ocensurerat. Bara som det var. Utan att dölja ”fel” tankar. Främst från sig själv. Och inte ta dessa tankar genom en granskningskommite av sina sedan barndom rätt inställda moraliska värderingar. Bara släppa tankarna fria och provocerande i sitt okorrigerade skick. Skulle jag klara av hantera de motstridiga stormarna? Skulle jag klara av den brutala sanningen av vad vi känner när vi håller på att förlora våra kära och när sorg inte känns rätt och man blir så ensam med den Icke rätta sorgen – en vidrig människa, en moralisk missfoster. Vågar jag dissekera denna Icke rätta sorg inför alla de andra med den Rätta sorgen? Om inte – är det ingen ide att ens att börja skriva.
Så tänkte jag – fram och tillbaka men orden gick ej att stoppa. De behövde landa på vita pappret…För att jag skulle förstå och för att lätta på skammen. Och så blev det en dikt. En dikt
om Icke rätta sorgen
Vind för våg…
Jag lämnar mamma vind för våg
Så hon kan dras åt ljus och mörker.
Och jag ska sluta skriva floskler
Erkänna skuld. Erkänna brott.
Jag går en stund. Jag lämnar henne
För evigheters evighet.
Ingivelsens marionett
Tryggheten och tillit jag bränner.
Hjälplös som barn. Med svaga händer
Kan inte höra kärleksord.
Kan inte se denna stund
Men hon kan känna vad än händer!
Omfamningen för sista gång,
Jag badar i bekanta doften.
Ansiktet gömmer i en kofta,
Upplever världens undergång.
Förlåter din otrogna dotter?
Min drift försvinna ur ditt liv,
Att jag försvinner i ett kliv
Men du förlåter. Du förlåter…
