Jag är en stor beundrare av Sex and the city. Både serien och filmer och uppföljare. Jag kan citera denna livets och kärlekens bibel men…tredje sesongen..är de inte lite barnsliga, omogna? Kanske därför älskade vi de men någon gång blir man ju vuxen. Blir man? Och sorgen efter mister Big var inte så långvarig. Sorger man inte sitt livs kärlek i alla fall litegran mellan dejtandet?