Jag har min kropp, den som jag fått och inte mer.
Skapt tjäna mig i vått och torrt och inte mer.
Tills plåga kroppens styrka bröt och jag inser

Min kropp är trött, av smärtan nött och inte mer.
Och krafter bara minne blott och inte mer.
Den bar min själ, nu bara kött och inte mer.

Med den jag född, och jag är stolt och lite mer.
Vem kunde tro, den funkar nu och lite mer.
Den bär framåt trots den är trött, nu lite mer.
Den kämpar hårt, all slit till trots och lite mer.
Jag tackar dig, min starka kropp för den du är
Och jag försöker hysa hopp allt mer och mer!