När jag såg framsidan av programmet blev jag förvånad och litet stött: hur kunde man skriva Andersson genom snedstreck med Dostojevskij och med bokstäver i samma storlek! Jag överreagerade kanske men.. Andersson kunde skrivas med större bokstäver. Det var mera Andersson än Dostojevskij. Definitivt. Men ingen dåligt med det. Modernt, fräscht, roligt, många goda skratt åt människan ofullkomlighet.Bra gestaltning av furst Furst Mysjkin och Ippolit,, andra lite svagare prestationer.. Mycket att diskutera på vägen hem.. Rekommenderas.

Jag har missat den boken som barn. Ingick inte i skolprogram. Inte konstigt – den handlar ju om självmord. Men vilken bok! Vilken analys! Lite av Goethes Werther fast i kvinnlig gestaltning. Om efterlevandes tragedi, om impulsivitetens roll i självmord, om den evige sökande efter att förstå – varför? varför? Självanklagelser, självplåga…Och allt detta utanför själva historien om ojämlikt äktenskap..Att döda relation genom tystnad.. Så allmängiltiga saker bortom tid och plats…Om kvinnomakt i maktlös position. Jag ska läsa om den, det har jag bestämt innan jag var klar med boken. Jag vet att det finns mera, den har flera sanningar att avslöja.

 

Tavlan – an av mina absolut favoriter. ”Neravnyj brak” (”Ojämlikt äktenskap”)  Vasily Pukirev