Det var en intressant bok om komplexa tillstånd som namnet säger, bl a ME, fibromyalgi, utbrändhet, whiplash, IBS och många andra, men även apatiska barn, elöverkänslighet, amalgamsjuka. Så bred sortiment. Jag önskade kanske aha upplevelser men det var ju inte realistiskt, vi vet så lite. Mycket bra, kapitel om smärtasensibilisering. En del i alla fall fallit på plats. Ändå hamnade man på slutet i mångfacetterade orsaker och behov av multifaktoriella bedömningar av multikompetenta team. Yes. Jag håller med. Vart är dem? Vi har de patienter bokstavligen överallt. Mycket slumpen som avgör vart de hamnar. Men boken är bra. Rekommenderar.

Tyvärr även denna bok hamnade i svart och vitt tänkande. Tyvärr. Många förväntningar. Som psykiater arbetande i  decenniet på en akut psykosavdelning vet jag att schizofreni och bipolär diagnos inte är  påhittade konstruktioner. Dessa är allvarliga, sjukdomar och kräver all form av farmakologiskt, psykosocialt och samhällilgt stöd. Ingen tvekan. Däremot har jag som många andra kollegor känt oro inför ökade mera, diffusia diagnoser där man har betydligt mindre erfarenhet. Såg fram emot balanserad diskussion kring det. Tyvärr har man blandad ihop svåra psykiatriska sjukdomar och en del nya betydligt mindre undersökta och någon balansead diskussion blev det inte. Våra patienter oavsett problem och diagnoser behöver all behandling, inte antingen eller, beroende på vilken ideologi man råkar komma ifrån som behandlare. För första gånger tänker jag med uppskattning på våra vårdprogram.