Fortsätter läsa Annie Ernaux. Exterious är för diffusa för mig. Som jag förstått en av få hennes böcker om inte den enda som inte handlar om henne. Tillfälliga människor och platser som symboliserar sin tid. Tove Jansson var mästare att skapa sådana miljöer och Alice Munro. I Exterious får jag inte riktigt helheten.  Beror sannolikt på mig… Däremot är Happening griper tag – ämne är ett abort, naken och avskalat berättelse. Även Shame – berättelse om sin uppväxt, familj är mera engagerande. Ska fortsätta läsa, återkommer med flera böcker.

 

Kastade mig direkt att lösa nybakad nobelpristagare! Jag har inte ångrat mig men lösningen lämnade många blandade känslor. Hon behärskar mästerligt konsten att berätta historien. Biografi är hennes signum. Här berättar hon om sina föräldrar, främst sin mors liv och död. Jag gillar den lågmälta berättande. Jag vill lära känna hennes mor. Hon är stark, oförutsägbar, motståndskraftig. Författaren är inte rädd att visa sina motstridiga känslor kring moders sista år i livet. Jag gillar ”okammade” berättelser.. Men jag även saknar något. Författaren sa i intervju att hon inte beskriver känslor. Hon berättar och läsaren får uppleva själv. Så må det vara men jag kan ändå känns att hon ”gömmer” sig en aning bakom sin sakliga berättelse. Jag skulle nog ändå veta lite mer om  HON kände.. Men intresse är väckt och jag läser redan hennes nästa bok.

 

 

Jag älskar Elena Ferrante, hennes böcker om två väninnor är min favorit för alltid. Läste även bok som ligger till grund för denna film. Som alltid skriver hon om ”det icke rätta moderskapet”. Väcker mycket känslor! Fantastisk gestaltning av huvudpersonen gjort av Olivia Colman. Rekommenderar både läsa boken och se filmen! Hoppades att Elena Ferrante skulle vinna Nobelpris i litteratur i år! Det är äntligen dags att författaren som ALLA kan läsa äntligen vinner! Men det blev Annie Ernaux. Känner henne inte. Kul med en äldre kvinna! Kastade mig direkt på hennes bok och är förväntningsfull! Recensionen kommer!

 

Mycket stark inledning som skrivs från huvudpersonen. Sen kommer även andras berättelser in. Jag förstår att det behöver göras att visa hur olika personer uppfattar situationer men man kunde ge det utrymme genom dialoger. Blev för sprättigt och osystematiserat. Men att boken väcker starka känslor är helt klart!