Rekommenderas. Utförligt. Speciellt uppskattade kapitel om psykoonkologi!
Mycket hög igenkännande faktor – när läkare gör skada trots alla goda avsikter… för att slippa må dålig själv! Stundtals lite för tekniskt men hög betyg i sin helhet!
Mörk deckare när den är som bäst!
Gammalt och nytt… Ibland betyder gamla saker så mycket för oss. Gamla minnen av någon man hållit kärt. När man går igenom sitt barndomshem efter föräldrarnas bortgång hittar man gamla saker som får en att tappa andan, att uppleva hur gamla saker varit avgörande för vem man är nu.
För några år sen avled mina föräldrar med några års mellanrum. När jag städade huset hittade jag min brors gamla skolväska med hans böcker i. Jag har aldrig träffat min bror som dog i leukemi på 60-talet, tre år innan jag föddes. Ändå betydde han så mycket för mig och hans öde präglade mitt liv och inte minst mitt yrkesval. Hans gamla skolväska med hans böcker, arbetshäften med hans handstil. Andningen stannade en sekund… Gamla minnen bleknar aldrig…
Jag städar mammas liv.
Mitt barndomshem. Min grund.
Jag städar pappas liv.
Mitt hjärtas minneslund.
Brev. Fotos. Massor ting.
Dåtids besök är faktum.
Och tidsmaskinens klick
Tar till barndomen sakta.
Till tiden som är längre då
Jag har ännu ej gjort inträde.
Min tjocka släkt givakten står,
Stundom i lycka eller leda.
Och plötslig bakom kläderhög
Jag hittar i en hemlig låda
Min brors skolväska som jag såg
Enbart på väldigt gammal foto!
Skolböcker som är prydligt klädda
I omslagspapper. Hans handstil
Och brev från kompis som har flyttat.
Omvärlden plötsligt blir då still..
Hans liv fick sluta då så tidigt.
Mina föräldrars tragedi.
Som den förlust de modigt lidit
I oförsonligt raseri.
Men jag har aldrig träffar honom.
Har längtat. Undrar hur han var.
Han skulle skyddat mig från värden
Den saken var fullständigt klar!!!
Vidrör hans saker. Handen skakar.
Min bror. Min sorg och min vän!
Skolväska från en hemlig låda
I tiden binder oss igen!
— 
Upptäckte denna poet av ren tillfällighet och blev helt förtjust. Hans förmåga att i några få ord och rader fånga Universum inom människa saknar motstycke!
Låter tråkigt men jätterolig bok och praktiskt relevant!
Nu har jag läst den! Vilken pärla! Jag läste på källarna, en liten bit i taget. Det var som att träffa en gammal vän för ett litet samtal. Om sitt ursprung som präglade livets val, om hur föräldrar avgör våra värderingar långt efter deras död, om kärlek, vänskap, arbete, jaa livet! Med humör och kärlek! Tanten som gör att vara tant till konst!!
Modern bok! Kort och koncis. modern forskning om schizofreni.. Bra kapitel om katatona tillstånd, serotonergt syndrom och bipolär sjukdom
Än håller vinter grepp med sin osmälta is.
Trots solens starka ljus är luften kylig.
Vi väntar ljuva våren i repris
Men vinter fryser luft illvilligt.
Och detta kamp igen i evig dans
Sol – mörker, värme – kyla, kampen hårdnar!
Men våren får nog inte denna chans!
Dock krokus tar sig ur iskall
a jorden!
Och bländar solen genom fönster oss
Och kroppen vaknar fylld av hopp och längtan!
Och plötsligt kommer vår och bryter loss
Och luften fylles med förväntan!
Vi vet att denna evigt lopp förlorar vinter
Och solen kommer fram och våren vinner!
Jag lärde mig att vara läkare
Genom att plöja igenom tjocka böcker på bibliotek.
Det var allvar och inget lek.
Jag lärde mig att vara läkare
Genom att tillbringa långa journätter på oändliga sjukhus.
Arbete som gav både skräck och rus.
Jag lärde mig att vara läkare
Genom att härma duktiga handledare
Men även ”learning by doing” som vägledare.
Jag lärde mig symtom, tester, behandlingar.
Vad vi kan och inte kan.
Bota, lindra, trösta. Doktors spelplan.
Jag lärde mig vara läkare
av alla mina generösa patienter.
Som öppnade för mig sina djupaste hemligheter.
Men jag blev riktig doktor först när jag provade på
Att vara patient och besvärlig anhörig.
Då blev jag på riktigt behörig!
Att uppleva förlorad kontroll, vänta på dröjande samtal från läkare
med skräck och rädsla
Gjorde mig ödmjuk och gav medkänsla.
Jag LÄR mig att vara läkare
Varje dag, av varje patient, av varje beslut.
Lärande om mig själv som aldrig tar slut…
Att bli en läkare är att lära in enorm kunskap och fortsätta lära sig hela livet. Genom böcker, genom kliniskt arbete, från kollegor och från vår främsta källan – våra patienter som så generöst öppnar till oss – vildaste främlingar, deras djupaste hemlighet, kroppsliga och själsliga. Bara för att vi är läkare. Vilken förmån! Stor tacksamhet till dem! Efter en tid av slit kan vi teorin och praktik och klarar oss skapligt och kan tom tro att vi är nu fullärda. Det kan inte vara mera fel! Förstås behöver vi fortbilda oss annars kommer vi inte kunna göra bra arbete för våra patienter. Men vi behöver även växa som människor. Det ultimata sättet är att uppleva patientens position. Otrygghet, rädsla, förlorad kontroll och total beroende av sin doktor. Eller att få vara en besvärlig anhörig som inte nöjer sig med det som erbjuds och vill det bästa för sin älskade familjemedlem. Har man varit där kommer man sluta se skiljelinjen mellan patienter och vårdpersonal. Detta lärande slutar aldrig. Och det är tur det!
Stor tack till alla patienter, kollegor, handledare, all personal som bjudit på tålamod och kunskap. Trots tidsbrist. Och stor tack till våra familjer som lär oss vara bättre människor och bättre läkare. Lärandet är oändligt!
