En ny bok som är berättat av en död person..Inte bara död – mördad, styckat… usch…. Gillar ändå  knäppet men vad ruskigt det blir! Skickligt att berätta historian utifrån offret och hur det gick till att hon inte längre brydde sig OM att bli dödat! Handlar egentligen om ”vanlig” familj, missbruk, frånvaro av vuxet stöd och samhällets svek. Såna böcker finns det massor av. Vissa mycket bra som Linderborgs  ”Mig äger ingen” och Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige”  andra –  upprepningar. Denna bok tar dock säregen plats då den befinner sig på gränslandet mellan deckare och roman, mellan fantasi och verklighet. Språket är fint. Men det vet vi redan efter boken om Beckomberga.