En fantastisk framställning av en av mänsklighetens värsta katastrof! Sista avsnitt berör på djupet. Jag minns själv att 1986 sålde man billiga biljetter till turistresor till Ukraina och jag (redan medicinstudent!) åkte ditt men min bästa väninna och vandrat i beger och skog i en månad. Minns soldater som gått där med  Geigermätare (för radioaktivitet) – som pep high-high! Men regeringen sa att det var helt ofarligt! Så var det ofarligt! Resan var fantastisk, vi var lyckligt ovetande och jag blev kär på resan och hade en romantisk månad, vi sjöng vid brasa och kysstes under månen! Inte tänkte vi radioaktivitet som omgav oss. Undrar hur det gått för denne unge man…

Det är en läsvärd bok om sjukdomens mening och sjukdomen som berättelse. Orkar vi lyssna på den sjuke alla gånger innan vi kastar oss på hen med prover och mediciner? Den eviga frågan… Är strävan i samhället att göra patient till en kund gör så att vården strävar efter nöjda kunder?  Till varje pris! Är vi rädda för att verka paternalistiska? Är vi oroliga att få för missnöjda ”kunder” och tar inte ansvar för långsiktiga konsekvenser?