Har märkt att den sortens av självhjälpsböcker är lite ”tjatiga” när författare försöker få fram sin poäng. Denna bok har samma brist. Ju, vi nska först och främst älska sig själva. Ju, man är inte narcissist för det. Ju, det är ok att må dåligt ibland. Och ju det är ju… Vad det nu än är.

 

Lustig bok. En bok om en ung tjej som hanterar en personlig tragedi (ska inte spoila!) genom att sova i ett år. Med hjälp av tabletter förskrivna av en glad psykiater – och detta i stora mängder! Jag ser detta dock som en historia om medikaliseringen av livets vedermödor. Välskrivet hur tabletterna bokstavligen destruerar personlighet och livets kärna. Vet inte om författare håller med om min bedömning men jag kan varmt rekommendera boken och så vi kan diskutera!!!!!