En till må bra bok. Ganska OK. En del adekvata praktiska råd om att skapa meningsfull vardag.
En tänkvärd bok skriven av en läkare – om att ta hand om sina gamla – som samhälle och enskild läkare. Att åldras med sin familj och bli hjälpt utan att bli borttagen sina rättigheter eller utan att känna sig som en börda… och om ”palliativ vård” – som inte samma med ”ingen vård”…
Stephen King gillar henne. Ok, bra bok. Men jag är kanske övermättad med deckare.
En rysk själ i sin prakt – att överanalysera allt och lite till. Att isolera sig och filosofera kan dock behöva analyseras diagnostiskt…
Lite väl tråkigt.. skulle man inte inspireras?
Fortsätter läsa mig in på ämnet. Vad sägs kollegor om att efter läkarbesök sammanfatta vad som sagts i en liten berättelse – som ges på papper till patienten? I våra elektroniska tider… Högsta grad av validering och…. en synlig kontakt där förståelse och samspråk uppstår – hos doktor …och hos patienten tillsammans. Lockande, måste jag säga…
Mästerligt tar fotografen oss ”DIT” – att bevittna, att förfäras över, att inte förglömma…Man får bilder på näthinnan…
En stor värk. Enorm. Jag gillade Djurfarmen men denna ännu bättre, ännu skarpare. Och så smärtsam i egen igenkännande av min uppväxtmiljö…
http://www.intiman.nu/forestallningar/tagstation-for-tre/
3 timmar av ryska språket och med ryssar på scenen och i publiken. Enkel pjäs. Min njutning var det ryska språket – inklusive det kroppsliga! Kul att ryska teater kommer hit!
Otrolig vackra bilder med egen stil, mata och tunna som känslor – ensamhet och gemenskap, att höra till och vara utanför. Familj – orubbliga och sköra band. Egen stil av dokumentärfotografi. Osmyckad, nära huden.. Om sitt ursprung som håller våra fötter på jorden och inte släpper oss fladdra runt.
Med stort intresse lyssnat på hennes på Fotografiska klubben!