Den ryska (sovjetiska) kvinnan, allt i allo. Känner igen mig…
Är inte bilder ute vackrare?
Vardagskonst…
Jag efter arbetsdag, det brinner i munnen av all pratande.. hehehe
Lite rolig att gå runt , mysigt.
Jag kan varmt rekommendera er att se denna föreställning. Ta era tonåringar och äldre barn -och diskutera! Allt om psykisk sjukdom. Pjäsen väcker mycket funderingar om hur psykisk sjukdom kan ”beröva” familjer sina nära och kära, om psykiatrireform och den nya utsattheten, om mentala sjukhus med plats för allt – kärlek, hat, vänskap, hopp och förtvivlan och… hopp igen… trots allt, tack vore allt.
Föreställningen har sina plus och minus. På plussidan: bra skådespeleri, alla håller jämn och bra nivå. Bra scenografi. Gillar lösningen med genomskinlig vägg – att ha en osynlig vägg mellan sjuka och friska (så kallade?), om att byta plats bakom väggen, om transparent psykiatri … Stark linje – om psykiska sjukdomens makt över människor, man känner starkt med karaktärer som kämpar.
På minussidan: faderns och dotterns relation ligger inte i centrum, mycket med det går förlorad, synd. Boken gav mera. Doktorn är inte lika viktig på scenen som i boken. SYND också. Det var intressant att se hur leverne på mentala sjukhus kunnat förskjuta gränser för både patienter och personal. Viktigt tema i boken tappades bort i förställningen, igen…
Den sammanlagda betyg är dock bra ändå. Som sagt – gå med familjer och prata om allt detta. Bara det är en vinst.
Goda saker ska vara tre. Punkt slut.
Denna feminismens bibel… Får man säga att den börjar lite trevande och…(vågar ej säga om klassikern) lite väl tråkigt men sen tar den igen sig. Jag är så OÄNDLIGT tacksam att ha ett eget rum, ja, faktiskt ett eget hus!
En underbar liten bok som kan inspirera att bli doktor. Varm, klok och ärlig…Man känner igen sig i tankesättet. Fast man har ju inte precis en kniv i sina händer…Man har bara ord …men orden kan ju skada som kniven….eller ta bort det onda. Usch, nu har jag blivit sentimental!
Genomskinliga bilder med depressiv djup men trots allt hoppfullhetens ljus…
Fortsätter sluka hans böcker. Novellsamling ”Spelreglarna”. En underbar kafkainspirerad bok. Lite halvpsykotisk… därför gillar jag den…
Vilken underbar novell!!! Snattare får välja – antingen blir man polisanmäld eller får man stå framför affären med en skylt: ”Jag är en tjuv”. Om en liten människa med hjärta på rätt (men inte alltid hjärnan). Ska omedelbart fortsätta läsa denna författare.
En liten helt underbar roman – om beroendets makt över en människa. Träffsäkra karaktärer, olidligt ökad spänning och som alltid i ryska romaner: kärlek, kärlek, kärlek bortom allt förnuft. Älskar gammal gumma – Farmor. Absolut bästa gestaltning av en klok, sarkastisk, nyfiken och praktisk lagt äldre dam (inte konstigt att jag gillar henne…). Även hon visar sig inte vara skyddat från roulettens makt. Läs, ni ångrar er inte!
Bulgakov-klingande roman dock inte lika fantasifull. Efter arbetsdag på en psykosavdelning – ingen konstig bok alls…