En bok som nu har förklarar för mig allt jag under 20 år som läkare upptäckt i patientkontakter. Genetiken och miljö. Hur går mekanismerna när ogynnsamma livshändelser, miljö- mat, virus… alla faktorer sätter igång epigenetiska processer som heter så fint som DNA-metilisation mm. En kemisk grupp sätter sig på genen – och vips – är inte längre genotyp utan fenotyp, det som syns – alla sjukdomar bl a…Förenklat uttryckt! Och värst av allt – det går vidare generationer. Barnmisshandel och neglect faller ut värst alla kategorier…. men det finns hopp. Processer är reversibla. Vi kan påverka denna kemiska gruppen och stänga av ”sjuka gener” – genom läkemedel (ja, tro eller ej – antidepressiva, stämningsstabiliserande, min älsklingsclozapine!), livsstilsförändringar, psykosociala insatser. Är det inte underbart?
Epigenetics in Psychiatry, Editor(s) : Peedicayil & Grayson & Avramopoulos
40 sekunder. (145 ord att läsa)