och även ”Loving – kindness” of Sharon Salzberg...Börja läsa mig in på ämnet…. Inte allt köper jag, t e x mantra men acceptans har alltid varit ett av ämnen jag tycket är viktigt i vårt arbete och livet i stort. Gillar ide med ”Default Network” –  områden i hjärnan som är aktiva under vilan.  Dem är lika viktiga och hjälper linka då- och nutid samt står för känsla av ”self”.

http://www.imdb.com/title/tt4513674/

Woodys senaste. Lite lättsam. Lekfull, liknar L.A. Confidential. Vackra kvinnor och men. Hollywood på 30-tal. En saga om en klumpig pojke som blir kär i en ovanlig flicka som dock väljer en annan och blir plötsligt väldigt vanlig. Och den klumpiga pojken blir rik och får en vacker fru. Och så korsas deras vägar igen – är denna fantasi-kärlek kvar, lever den?
 
Filmen handlar egentligen om vad alla vi var med om, när första kärlen (eller i alla fall en av dem) inte fått någon framtid och levt kvar i oss (man behöver inte ens erkänna detta för sig själva), som en ide, en dröm om den förlorade lyckan….Livsfarligt att göra sådana gamla drömmar till verklighet. Man ska låta drömmarna finnas kvar i vår drömvärld – en plats att drömma oss till från våra tuffa (tråkiga?) liv. Och det lyckades personagerna med…
 
Allt detta har vi alla varit med om därför tror jag filmen kommer mötas med kärlek. Sen gillar jag ju unga Woody -Jesse Eisenberg. Han är ännu ”Woodigaste” än sin ”filmfader”.

Läste om denna bok. Gillade den mera. Många tankar jag själv tänkt som en människa och psykiater. Om normalitet och mental sjukdom, om valet mellan att leva och inte… Synd att det inte finns en uppföljare. Hur förvaltade sitt nyvunna liv Veronica? Och har Edward målat eller är han tillbaka till mentalsjukhus?

Lite väl svagare bok än övriga. Lite rörigt. Dock god ambition om att visa hur hjärnan fungerar ”under” mindfulness. Befriande att veta att det finns biologisk substrat för vår förmåga att släpa tankar fria och att det ärr lika viktigt och att man kan se att hjärnor av vana mediterare har dessa  områden bättre utvecklade. Så…kanske bättre mindfulness än träningspass? Och så rörande att författare tackade sina hundar för medverkan i hennes författarskap. Det gillade jag!