En tänkvärd bok skriven av en läkare – om att ta hand om sina gamla – som samhälle och enskild läkare. Att åldras med sin familj och bli hjälpt utan att bli borttagen sina rättigheter eller utan att känna sig som en börda… och om ”palliativ vård” – som inte samma med ”ingen vård”…

Fortsätter läsa mig in på ämnet. Vad sägs kollegor om att efter läkarbesök sammanfatta vad som sagts i en liten berättelse – som ges på papper till patienten? I våra elektroniska tider… Högsta grad av validering och…. en synlig kontakt där förståelse och samspråk  uppstår – hos doktor …och hos patienten tillsammans. Lockande, måste jag säga…

 

Otrolig vackra bilder med egen stil, mata och tunna som känslor – ensamhet och gemenskap, att höra till och vara utanför. Familj – orubbliga och sköra band. Egen stil av dokumentärfotografi. Osmyckad, nära huden.. Om sitt ursprung som håller våra fötter på jorden och inte släpper oss fladdra runt.
 
Med stort intresse lyssnat på hennes på Fotografiska klubben!

En tankeställare skriven av en norsk professor i litteratur-  – genomläsning av psykiatriska patientens journaler från 1800-tal och till vår tid. Patientens historia skriven genom oss. Tagen genom en prisma i våra tankar, känslor och bedömningar. Nedskriven som historia. Omtumlande perspektiv. Narrative medicin blir allt mer populär. Måste läsa mer om det.