Någon sa att man måste vara nobelpristagare för att börja meningar med Men… Man måste definitivt vara det för att slippa använda alla skiljetecken förutom kommatecken… Texten som en vev, blir till musik. Mastigt. Men… Jag saknar andra skiljetecken ändå…
Riktig må bra serie i höstens mörker! Med fantastiska Sarah Lancashire från Happy Valley!
Aktuellt förhandlingsläge och intressanta tankar om psykopati!
Vår egen Knausgård. Bättre!
En liten pärla om att vara med förälder sista dagen av deras liv och frigöra sig och hitta närmare på samma gång!
Professor i sociologi skriver om kärlek o modern tid som sociologisk fenomen. Liv Strömquist gör rolig komiks med sina tankar om Evas bok. Hur äklskar vi i modern tid med obegränsade valmöjligheter och individualistisk preferensram?
Om livet med bipolär sjukdom – mera av sådana böcker!
Saknad aldrig glöm är tillbaka med en ny polischef, in te lika charmig som Nicola Walker…
Kärlek mellan klassgränser. Tänk att det finns fortfarande…Ok bok, inte hennes bästa. Lite får lång. Vi fattade poängen ganska omgående. Den kärleken är inte så lätt.. Konstigt nog.
Jag är alltid lite misstänksam mot nya nobelpristagare i litteratur. Brukar känna sorg. Priset som har för syfte att föra fram i massorna bra författare tar fram minst läsbara sådana. Ju mindre läsvänligt desto bättre. Med få undantag. Men den första boken jag läser av Jon Fosse verkar vara lovande. En modern fabel om längtan att höra till. Som en hund. Rytmisk språk som påminner dikter. Ska läsa vidare, får se om han är lika bra att skriva om människor.