Bulgakov-klingande roman dock inte lika fantasifull. Efter arbetsdag på en psykosavdelning – ingen konstig bok alls…
Första halvan av boken ställde jag mig hela tiden en fråga: ”ÄR DETTA PÅ RIKTIGT ???” Hur kunde jag missa detta tidigare? Sedan rådfrågade jag min nära vän Wikipedia. Inte visste hon heller allt detta om Jean-Martin Charcots hysterimodel Blanch Wittman.
Inte heller om Marie Curie, radioaktivitetens mamma.
Så det var en roman, en fritolkning och påhittad historia. Sådant måste man ju varna för innan! Om författaren ändå håll på att hitta på så kunde relationen mellan kvinnorna vara lite roligare. De var ju främst upptagna av sina gifta gubbar (när dem inte bestrålades av radioaktiviteten).
En alldeles underbar bok. Mycket bra beskrivning av syn på hallucinationer i olika tider och länder. En bra del om kulturella skillnader. Lite tilltrasslad teoretisk del , det kan man hoppa över – det är ju bara teorier… Bra del om behandlingar. Jag kan varmt rekommendera boken till mina kollegor.
Två uttråkade män, en läkare och en lärare, rånar en bank. De passar inte riktigt bra i gärningsmannaprofil, kan man ju säga. Bra ide men trist bok. Vet inte om jag orkar med alla uppföljare. En bok med samma tema (ovanliga gärningsmän) är ”Kaffe med rån” och ”Låna är silver, råna är guld” av Catharina Ingelman-Sundberg. Handlar om en gäng pensionärer på ålderdomshem som vill åka in i fängelse för att förbättra sin livskvalitet. Dem var ju så söta och lite roligt var det att läsa också. ”Enkelstöten” är bara trist och färglös. Kanske ska ändå ge en chans till ”Dubbelstöten”…
Denna bok har jag missat som barn. Minns mest ”Anna Karenina”, ”Uppståndelse”, ”Hadji -Murat””Krig och fred”, mest fred, faktiskt. Men vilken bok! Rysk ”En dåres försvarstal”! Vilket syn på kvinnor och äktenskap! Inte konstigt att han flydde sitt välstånd och dog ensam på tågstationen! Ändå räknades hans äktenskap som lyckligt, att börja med… Inte så uppmuntrande, kanske därför fick vi inte läsa boken som barn. Äktenskapet var ju heligt i Sovjet… (med alla skilda dock…). Tycker boken är verkligen värd att läsa – oavsett inställningen till giftermål.
Anna är en journalist som skriver om prostitution bland universitetsstuderande.
Mycket mångfacetterad film. Det finns flera infallsvinklar, inga sanningar. Dem får man hitta själv…
Och så älskar jag åldrande Binoche…
Sara Stridsberg: ”Beckomberga, ode till min familj”. Ömsom naiv ömsom fullkomligt realistisk – om leverne på mentalt sjukhus… Dramaten gör pjäs i höst. Redan köpt biljetter. Blir spännande att se hur boken ska gestaltas på scen.