Goda saker ska vara tre. Punkt slut.

Denna feminismens bibel… Får man säga att den börjar lite trevande och…(vågar ej säga om klassikern) lite väl tråkigt men sen tar den igen sig. Jag är så OÄNDLIGT tacksam att ha ett eget rum, ja, faktiskt ett eget hus!

En underbar liten bok som kan inspirera att bli doktor. Varm, klok och ärlig…Man känner igen sig i tankesättet. Fast man har ju inte precis en kniv i sina händer…Man har bara ord …men orden kan ju skada som kniven….eller ta bort det onda. Usch, nu har jag blivit sentimental!

Vilken underbar novell!!! Snattare får välja – antingen blir man polisanmäld eller får man stå framför affären med en skylt: ”Jag är en tjuv”. Om en liten människa med  hjärta på rätt (men inte alltid hjärnan). Ska omedelbart fortsätta  läsa denna författare.

En liten helt underbar roman – om beroendets makt över en människa. Träffsäkra karaktärer, olidligt ökad spänning och som alltid i ryska romaner: kärlek, kärlek, kärlek bortom allt förnuft. Älskar gammal gumma – Farmor. Absolut bästa gestaltning av en klok, sarkastisk,  nyfiken och praktisk lagt äldre dam (inte konstigt att jag gillar henne…). Även hon visar sig inte vara skyddat från roulettens makt. Läs, ni ångrar er inte!

Bulgakov-klingande roman dock inte lika fantasifull. Efter arbetsdag på en psykosavdelning – ingen konstig bok alls…

Första halvan av boken ställde jag mig hela tiden en fråga: ”ÄR DETTA PÅ RIKTIGT ???” Hur kunde jag missa detta tidigare? Sedan rådfrågade jag min nära vän Wikipedia. Inte visste hon heller allt detta om Jean-Martin Charcots hysterimodel Blanch Wittman.

Inte heller om Marie  Curie, radioaktivitetens mamma.

Så det var en roman, en fritolkning och påhittad historia. Sådant måste man ju varna för  innan! Om författaren ändå håll på att hitta på så kunde relationen mellan kvinnorna vara lite roligare. De var ju främst upptagna av sina gifta gubbar (när dem inte bestrålades av radioaktiviteten).