En bra, ärlig bok om att vara en människa, läkare och allt annat.
Inte imponerad. Vet inte om orkar läsa klart. Lite mindre klagande än vanligt vilket är positivt. Örnen känns påhittad det och tillför inget till innehållet. Språk med anspråk men stel och snarare försvårar för läsning. Och återigen. Mammor ger inte sina barns sjuka. Vad gör huvudpersonens barn lidande då? Finns det en liten spricka i anknytningen som spökar?
Det är en ovanligt bok om hur man sätter ut mediciner. Inte blundar för den faktum att det händer ändå i det fördolda utan gör det på ett så ordentligt sätt som möjligt. I samarbete med patienten och plan för riskabla situationer. Bra kliniska exempel. Ibland tyckte jag att det var rimliga förslag, ibland blev jag irriterad/arg – hur kan man sätta ut litium eller neuroleptika vid svåra sjukdomsförlopp!!! Boken väcker känslor och sätter frågan på sin spets! Bara det är mycket värd även om man inte håller med allt!
Lite besviken. Kanske borde läst boken i början av pandemin. Nu kan vi så mycket mera om ämnet.
Imponerande framställning av hur ätstörning gestaltar sig och ”äter upp” ens liv. Tydligt språk, raka budskap. Lena Andersson när hon är som bäst! Varmt rekommenderas!
Helt ok frö lördagskväll…
Efter ”Arv och miljö” fortsätter författare att dissekera anknytningar, Nu med mor. Det är en fin bok, jag tyckte om den. Fint språk. Jag har lite svårt att leva sig in i det hela då jag har vuxit upp med så kärleksfull mor och hoppas att jag själv också är det, i alla fall lite. Jag skulle önska att författare skulle berätta hur huvudpersonens relation med moder påverkade hennes eget moderskap. Det saknade jag i boken. Men rekommenderar.
En geni av kärleksdikter…
Samma ämne som Penance men gulligare hjärtfrestare. Och gammal Ormond…