Till min mor

I kosmisk ensamhet
Jag står  ensam på kanten.
För tid och evighet
Och hänger nerför branten.

Och inget före mig.
Det svarta hålet gapar.
Jag dras i det igen
Men skyddar dem som bakom!

Jag – sista mellan död
Och livets träd som vissnar.
Jag håller livets glöd
Och över känslan hisnar.

Jag står ensam på kanten.
Ooo mamma, stå bredvid!
Och höll med starka handen!
Hjälp vinna denna strid!

I kosmisk ensamhet
Jag står ensam på kanten
I evig tacksamhet
Jag håller dig i handen…

 

Nu har jag läst klart denna mycket tunga bok, både bokstavligen och innehållsmässigt. Förhör med Auschwitz kommendant Höss. Och en stor fråga ställa igen: är han en monster eller kan vem som helst under visa omständigheter göra mest vidriga handlingar.
Läste boken parallellt med Tatuerare från Auschwitz. Ger djupt perspektiv på hur livet i lägret upplevdes från två olika sidor!
Vill även läsa Höss egen dagbok men har inte kunnat hitta den hittills!