Förstås skriven av psykiater.. En liten juvel om att man behöver sin förälder och om vikten med handskrivna brev. Värmer hjärta men för många personer som skriver till varandra. Osannolikt och förvirrande. Skulle räcka med två-tre. Överbefolkad. Men som sagt juvel..

Funderar på att skriva en bok: Du blir vuxen när du blir förlåten av dina föräldrar.

Skype ringer inte…
Tystnad i hemmet.
Tid när den ringde
För evigt  lämnad.

Bakom. För alltid
Kvar bara minnen.
Kärlekssignaler.
Ångestens dimma.

Röst din förföljer –
Klagande stämma?
Nej. Råd ska följas.
Mig inte lämna.

Jag ska berätta.
Ser ditt ansikte
Känner ditt hjärta.
Skype ringer inte.

 

Skype молчит
Всё так нереально.
Звук звенит
В ушах моих печально.

Позади встречи.
Память осталась.
Милые плечи
Тяжко взыхали.

Голос твой светлый,
Жалобы слышны
Или советы
Что мне нелишни.

Лик твой увижу
Сердце стучит
Но я не слышy
И Skype молчит.

Jag gillar författarens stil och språk. Läste allt av henne. Hon skapar mystiska miljöer. Väver in spännande karaktärer och gör allt till en fabel. Böcker är oftast starkt politiskt färgade. Att läsa gör ont. Oavsett vad man står politiskt.  Världshistoria som berättas genom  vanliga människors öde blir alltid hjärtskärande. Även denna bok. Om Sovjetunionen. Om att älska svuren tid med nostalgi trots djupt rotade rädsla. Älskade land som inte finns men där vi var unga och lyckliga. Fantastiskt gestaltning av processen att immigrera  under sovjettiden. Hög igenkännande faktorn fast jag flyttade 20 år senare! Fantastiskt gestaltning av ätstörning som ”äter upp” en människa.

Kanske lite vattning framställning av ACT men har sina goda moment så man bli lite inspirerad att vara snäll mot sig själva och låta sig inte påverkas av inre ”kritikkommitté”, Funderade en del av inre och yttre hinder. Kan det ändå vara så att en del av våra yttre hinder är inre hinder egentligen som skulle kunna förändras om vi ville… ja helt klart läsvärd bok!