En medelålders man tröttnar på sin 25 åriga äktenskap och inleder en relation med, en yngre kollega vars biologiska klocka börjar ticka .hm…har jag inte läst o m sådan typ 100 gånger? Men plötsligt händer något… Frun börjar ett nytt liv! Exmaken lämnas med den nya gravida frun i ett stort krävande hus med två halvvuxna lata söner! Maken som längtar tillbaka till det gamla livet! Frun bor i bilen och tar sig vart hjärtat längtar, helt fri! Först blir man lite orolig att hon inte håller på att bli deprimerad/galen men nej – det är kanske det ultimata normaliteten!

Vi smälter. Leende försvinner,
Och kroppen svag i varje lem,
Vi längtar efter regn som rinner
På vissnad gård, brännheta hem.

Vi smälter. Söker svalka, kyla,
Vi söker oss till skogig plats
Vi kastar kläder som oss skyler
Och simmar vi i vattenglans.

 

Мы плавимся, стекает словно краска,
С лица – улыбка. С тела – стать и форм.
И ждем дождя, что освежит как в сказке,
Увядший сад. Прожeнный солнцем дом.

Мы плавимся. Мы ищем тень и влагу.
Прохладу, свежесть обрести,
И в озере, одежды сбросив латы,
К лесному берегу мы пробуем грести.

 

Helt meningslös film som jag ändå tittat på semester. Saftig blandning av syskonrivalitet, osannolik romans på semester, sorglig historia, patetiska semesterfirare. Jag tyckte ändå att filmen var smågullig . Det är bara att erkänna ja, jag är fördummat av semestern . Dags att jobba och återgå till mera intellektuella smaker! Och vad gjorde en av mina favoritskådisar Jonas Karlsson i den filmen? Kanske också semesterns fel…