Tempo Dokumentärfestival hade ingen tempo. Dåligt organiserat!

Desto bättre blev filmen… Kanske lite långdraget och clicheaktig men när hon pratade och sjöng – öppnades hennes bröst och man såg hennes hjärta flyga…till sin publik!

Min absolut favorit författare. Rysk doktor som dog alldeles för tidigt. Utmärkt gestaltning av paranoid process (hur man skapar systematiserade vanföreställningar). Om meningen med livet och lidande. Och om en skör gräns mellan doktor och patienten. Att hamna i patientrum – både bildligt och bokstavligt.

OBS! Foto tagen av mig på ett riktigt rysk sjukhus!

Fantastisk, underbar, ett mästerverk – en av de bästa kostymfilmerna jag sett. Och vilken story! Om kvinnorätt att inte leva i äktenskap där man inte är åtrådd! Och inte acceptera en svärmor som lägger sig i! Många minnen… Min första svärmor…ja, jag var nog för ung för att säga ifrån hennes inverkan men å andra sidan tog jag min pick och pack och lämnade henne  med hennes ”lilla pojke” – som var en oduglig make och far. Så visst sa jag ifrån också trots mina unga år. Så rekommenderar varmt denna film till alla oavsett ”svärmorserfarenheter”! Man blir riktigt glad. Och kärleken vinner… en lite saga för vuxna.

Boken lär ut meditation. Tråkigt, tråkigt , tråkigt… Det krävs medveten närvaro för att läsa klart den…och inre styrkan .

Kort och gott psykoser ur psykoanalytisk perspektiv. Spännande men emellanåt låter som kinesiska – vackert och obegriplight…

Det var inte länge sedan man var i åldern av Benjamin (den unge Dustin Hoffman) och nu är man – i Mrs Robinsons…om inte lite till..

Man ska inte börja skriva om man inte vill vara helt ärlig… har jag hört. Kerstin borde ha fått Nobelpris i gren ”den ärligaste om det mest förbjudna”…

En liten pjäs om stor  ambivalens. Gulligt med teaterkväll på Klara kaffe mitt i veckan…