Lite av ”What I Know for Sure” av Oprah Winfrey fast det låter mysigare på svenska och några träffsäkra citat ovan på det…
Jag har missat den boken som barn. Ingick inte i skolprogram. Inte konstigt – den handlar ju om självmord. Men vilken bok! Vilken analys! Lite av Goethes Werther fast i kvinnlig gestaltning. Om efterlevandes tragedi, om impulsivitetens roll i självmord, om den evige sökande efter att förstå – varför? varför? Självanklagelser, självplåga…Och allt detta utanför själva historien om ojämlikt äktenskap..Att döda relation genom tystnad.. Så allmängiltiga saker bortom tid och plats…Om kvinnomakt i maktlös position. Jag ska läsa om den, det har jag bestämt innan jag var klar med boken. Jag vet att det finns mera, den har flera sanningar att avslöja.
Tavlan – an av mina absolut favoriter. ”Neravnyj brak” (”Ojämlikt äktenskap”) Vasily Pukirev
Helt fantastisk utställning på Fotografiska… Det är inte ofta så många intressanta konstnärer ställer ut på samma gång. Mystiska bilder av Karin Bengtsson är enastående. Till detta – god mat på restaurangen med bl a pizza av sylt och glass..
”Vi stoppar mediciner, om vilka vi vet mycket lite, i kroppar som vi vet mindre om för att bota sjukdomar, som vi inte vet någonting alls om”.Voltaire
Den ryska (sovjetiska) kvinnan, allt i allo. Känner igen mig…
Är inte bilder ute vackrare?
Vardagskonst…
Jag efter arbetsdag, det brinner i munnen av all pratande.. hehehe
Lite rolig att gå runt , mysigt.
Jag kan varmt rekommendera er att se denna föreställning. Ta era tonåringar och äldre barn -och diskutera! Allt om psykisk sjukdom. Pjäsen väcker mycket funderingar om hur psykisk sjukdom kan ”beröva” familjer sina nära och kära, om psykiatrireform och den nya utsattheten, om mentala sjukhus med plats för allt – kärlek, hat, vänskap, hopp och förtvivlan och… hopp igen… trots allt, tack vore allt.
Föreställningen har sina plus och minus. På plussidan: bra skådespeleri, alla håller jämn och bra nivå. Bra scenografi. Gillar lösningen med genomskinlig vägg – att ha en osynlig vägg mellan sjuka och friska (så kallade?), om att byta plats bakom väggen, om transparent psykiatri … Stark linje – om psykiska sjukdomens makt över människor, man känner starkt med karaktärer som kämpar.
På minussidan: faderns och dotterns relation ligger inte i centrum, mycket med det går förlorad, synd. Boken gav mera. Doktorn är inte lika viktig på scenen som i boken. SYND också. Det var intressant att se hur leverne på mentala sjukhus kunnat förskjuta gränser för både patienter och personal. Viktigt tema i boken tappades bort i förställningen, igen…
Den sammanlagda betyg är dock bra ändå. Som sagt – gå med familjer och prata om allt detta. Bara det är en vinst.
Genomskinliga bilder med depressiv djup men trots allt hoppfullhetens ljus…
Fortsätter sluka hans böcker. Novellsamling ”Spelreglarna”. En underbar kafkainspirerad bok. Lite halvpsykotisk… därför gillar jag den…
En alldeles underbar bok. Mycket bra beskrivning av syn på hallucinationer i olika tider och länder. En bra del om kulturella skillnader. Lite tilltrasslad teoretisk del , det kan man hoppa över – det är ju bara teorier… Bra del om behandlingar. Jag kan varmt rekommendera boken till mina kollegor.
Två uttråkade män, en läkare och en lärare, rånar en bank. De passar inte riktigt bra i gärningsmannaprofil, kan man ju säga. Bra ide men trist bok. Vet inte om jag orkar med alla uppföljare. En bok med samma tema (ovanliga gärningsmän) är ”Kaffe med rån” och ”Låna är silver, råna är guld” av Catharina Ingelman-Sundberg. Handlar om en gäng pensionärer på ålderdomshem som vill åka in i fängelse för att förbättra sin livskvalitet. Dem var ju så söta och lite roligt var det att läsa också. ”Enkelstöten” är bara trist och färglös. Kanske ska ändå ge en chans till ”Dubbelstöten”…