Jag är så nyfiken på henne! Hon som skapat en värd av kvinnor och mödrar som är ovanligt obekväma och hårt prövade och inte så mammiga i sitt moderskap. Det förbjudna… Hon förtjänar en Nobelpris i litteratur. Jag hoppas innerligt på det!
Hoppades filmen avslöjar lite vem hon är. Ju – som författare men inget som person. Besvikelse….kanske, vi är ju så bortskämda med moderna sociala media men kanske är jag nöjd ändå. Får fantisera vidare om vem hon är! Bara min Ferrante!
Blev först irriterad på författarens podcast… monitorera tid! Skaffa barnpassning… vilka lösningar på tidsbrist! Men bok var ändå helt OK . Vakna tidigare så har du tid för en helt del!
Jag har lärt känna en annan Astrid. Och jag gillar henne ännu mera! Hon skulle behövas i våra dagar!
Egentligen lätt må -bra komedi om mammor till vuxna söner. Kunde vara bra men… varför ska alla vara så rika med fina hus med pool. Kan man inte filma hos vanliga människor?
Nu kan jag också åka med en lätt bagage… Både bokstavligen och inte bara…Vilken fantastisk känsla”. Tove för vuxna!
När feminismen är som bäst! Bara som den är. Ingen aggression.
Minnen av min barndom, den maten mat åt då…både kulinarisk och estetisk njutning av läsning!
Kunde inte låta bli att laga Гурьевская каша
Man tror att receptet uppfanns av finansminister Дмитрий Александрович Гурьев (1758-1825) till ära av man vunnit över Napoleon. Men man tror även att en enkel kok, livegen Захар Кузьмин kom på receptet och finansminister blev så tagen att han köpte både koken och hela hans familj (1822)!
Halvår efter dottern flyttat ut och jag totalt upphör med all form av matlagning börjar längta efter köket!
Förväntningarna var höga men NEJ! Efter att läst femtedel av boken ger jag upp. Bara gnäll- gnäll- gnäll. Tycka syn gnäll! Det roliga kommer kanske sen jag orkar inte ta mig igenom denna bittra pladder!
Allmänläkare, psykkonsult, patientens berättelse genom symtom, behov av ”det här samtalet” istället för utredningar och remisser. Mycket bra både för allmänläkare och psykiatrer!
Köpte denna bok med stora förväntningar. Har senaste åren läst en hel del memoarer. Har skrivit egna. Efter pappas död 2014 gått igenom familjens enorma arkiv och tack min mors goda minne och outtröttlig hjälpsamhet skrivit ner allas namns, släktskap, sysslor… liv, framgångar och tillkortakommanden. Skrev en novell om min släkt. Skrev om. Sen novell om min mors sjukdom och sen om livet efter hennes död. Så jag har varit mycket upptagen med tankar om hur bilder och saker kan representera vår historia och varför dem är så oerhört viktiga.
Denna bok skulle handla om en författare som ska gå igenom sin avliden fasters arkiv. Passar mig! Men det var mycket annat oväntat. En hel del referenser som jag inte hängt med men en del – från min uppväxt som påminde om goda och inte så goda tider…
Sammantaget är detta en lite överbefolkat och sprättig bok som inte alltid håller kurs och har för många utvikningar med svårigheter att komma till ämnet MEN den väcker lust att gå tillbaka och vidröra sin släkts historia och fundera på hur denna gjort oss till det vi är. Och bli varse om – det är bara minnen av minnet, våra egna osäkra eftertolkningar. Ibland för påträngande då vi inte kan fråga våra avlidna släktingar om vi kan skriva om de och publicera deras brev…
Kommer hela tiden på mig själva med att jag borde ha frågat om ditt och om datt och just det glömde jag fråga om, om vem var det nu denna flickan på fotot och vad hette kusinen egentligen och vilket år nu det var. Kommer aldrig att få veta…men minnen av minnet ska leva. Och jag lämnar mina noveller till mina barn.
På foto min mormor Olga.
