Som rysk klassiker… nästan Pusjkins Onegin. Fin film, vacker och välspelad.
Konstigt, efter denna bok blir jag nog inte så mycket närmare Nobelpriset i litteratur…
Kunde inte slita mig… sömnbrist!
En fantastisk framställning av paranoid psykos! Det börjar med små tecken, något stämmer inte. Annalkande katastrof… Inget och inga går att lita på… Som tittare undrar man – är detta på riktigt? Reaktioner är konstiga… Eller missuppfattar jag själv? Man börjar tveka på egen bedömningsfråga.. Sen tar psykosen över som en tsunami! Allt faller på plats!Man blir skrämd och helt betagen! Johans Karlsson är lysande!
En liten men mycket rymlig bok om konsultationspsykiatri. Finns sociala, psykologiska och farmakologiska aspekter. Spännande skrivet!
Jag gillar Jonas Gardell. Han är karismatisk skådespelare och skicklig författare! Hans nya serie är stor, med flera bottnar. Tankar och tolkningar sätts igång och det är väl tanke. Magnifika bilder. Skickligt skapade miljöer av folkhemmet i olika tider. Karaktärer som väcker nyfikenhet. Inte simpla. Serien som inte tar slut i tankar och hjärtat när den är slut på skärmen. Man vill ” gå och samla blommor” med sin familj och lära sina barn denna konst.
Lite kritik: rörig, speciellt första delen. Tar tid att förstå vem är vem I olika åldrar.
Kanske lite för pompös slutscen. Symbolik i all ära men att samla alla döda på en fält är lite ”too much” . Men Jonas är ju ”too much” OCH det är hans signum. Det är vad han är älskad för men för min smak var det lite för maffig slutscen. Jag gillar mera diskret symbolik. Detta är dock smaksak.
Rekommenderar se serien med familjen. Diskutera. Man känner en stor önskan att ringa direkt sin gamla mamma och skydda sina barn mot all ondskan.
Bra att veta att kroppen kämpar för att behålla vikten och fett – som självbevarelsedrift! Övervikt är inte lika med karaktärssvaghet men… sen uteblir den förväntade lösningen… det finns kanske inte… Råd att tänka på hälsosammare liv psykologiskt, socialt och fysisk låter som bra men lite väl för diffus.
En modern fabel om att hålla kärlek levande. Gulligt. Gillar hela fabelgrejen.
En liten flicka som gav namnet för Pollyana syndromet (”“an excessively or blindly optimistic person.”). Hon spelar THE GLAD GAME. Läste om det i en bok om psykiska besvär vid cancer. Att man är så tacksam att överleva att man inte ger sig rätt att sörja förlusten av hälsan och mycket mer. Våra tappra patienter! Det visar sig att bara vara positiv inte är bara positiv.
Ska läsa nästa bok om Pollyana som blir stor. Förblir hon glad?
En bra deckarserie att avsluta dagen med. Lagom spännande.