En omskakande bok om människans ensamhet inför döden…Om läkare som har muntert ansiktsuttryck (”det där fixar vi”) och inte vill ”ta det av”, behöver det som kläder, som skyddar och döljer egna rädslor. Skrämmande och tröstande, svår och lättbegriplig, en bok man vill läsa om – och glömma och aldrig ta igen i sina händer…En bok om döden. En bok om livet. Och meningen med det. Ska läsas av alla som jobbar med sjuka. Alla som vill debattera riktlinjer för palliativ vård. Av alla sjuka. Av ALLA.
En liten deckarblomma…
Lite av ”What I Know for Sure” av Oprah Winfrey fast det låter mysigare på svenska och några träffsäkra citat ovan på det…
En fantastisk berättelse om hur yttre ting kan förändra livet men går dem förlorade – blir det inget kvar…
Första beskrivning av mindfulness ever: ””Det bästa ryssen vet, dvs man tänker på ingenting och ändå kommer tankarna och går, den ena behagligare än den andra, och man behöver rakt inte göra sig något besvär med att jaga efter dem”.
Jag har genom livet läst många böcker, en hel del medelmåttiga, en hel del – oförglömliga. De böcker vill jag att mina barn läser. Därför började jag köpa noggrann utvalda böcker till en alldeles speciell bokhylla: ”Mammas bokhylla”. Där finns bara böcker som jag älskar, älskar, älskar… En liten bokarv…
Lagom spännande att somna på kvällen till…
Jag har missat den boken som barn. Ingick inte i skolprogram. Inte konstigt – den handlar ju om självmord. Men vilken bok! Vilken analys! Lite av Goethes Werther fast i kvinnlig gestaltning. Om efterlevandes tragedi, om impulsivitetens roll i självmord, om den evige sökande efter att förstå – varför? varför? Självanklagelser, självplåga…Och allt detta utanför själva historien om ojämlikt äktenskap..Att döda relation genom tystnad.. Så allmängiltiga saker bortom tid och plats…Om kvinnomakt i maktlös position. Jag ska läsa om den, det har jag bestämt innan jag var klar med boken. Jag vet att det finns mera, den har flera sanningar att avslöja.
Tavlan – an av mina absolut favoriter. ”Neravnyj brak” (”Ojämlikt äktenskap”) Vasily Pukirev
En liten juvel om en dag i psykos – på en psykosavdelning.
Nej, jag ger upp… Blir aldrig spännande. Annars tycker jag att deras deckare har haft en lite egen nisch… Men inte den sista- Alldeles för mycket och man blir aldrig fast. Samma sak som med årets uppföljare av Millenniumböcker och Marklunds ”Järnblod”. Har man inget nytt att säga kan man faktiskt låta bli att skriva! Förstör inte serien med en trist uppföljare.
Ja, vad ska man säga…. charmigt…
Allvarligt talat – roligt skrivet om ett hemligt ämne… Måste sväljas och smältas… Lämnar inget eftersmak…Magkänslan är att boken är bra. Hehehehe…inte riktigt fjärilar i magen dock…