Hösten, hösten!
Fortfarande så vacker!
Sommar, sommar!
För denna gången tackar.

Väntar, väntar..
Regn och vind på turen.
Längtar, längtar
Sätta sorgens murar.

Nära, nära
Snö som virvlar runt,
Lära, lära
Älska den till slut.

Men så länge
Guld på grenar lagd,
Röda mattor slängda
Under skog i brand.

Skogen står i lågor,
Speglad i en yta.
Igen vissnad plågar
Tiden för att njuta!

Höstens fräscha luften
Smakar mint i munnen
Tar mig ut i skogen,
Tar mig ut ur buren!

Осень, осень!
Пока еще красива ты!
Лето, лето
Oно от нас уже в пути…

Скоро, скоро
Дожди, ветра придут.
Снова, снова
Печаль к нам принесут.

Близко, близко
Снегов, метелей круг.
Зыбко, зыбко
Нас утро встретит вдруг.

Но пока что
Тяжесть листьев здесь
Алая опушка
Этот яркий лес.

И богатство цвета,
Роскошь отраженья.
Увяданья следа
Нет еще в виденьях!

И осенний воздух,
Мятная конфетка,
Унесет на волю
Выпустив из клетки!

Jag åker i rondellen, snurrar runt.
Blir yr av snabba färden. Händer stelnar.
Och hittar inte jag utfarten ur
Den runda vägen. Men jag längtar, längtar

Till raka vägen. Köra sträckan fram!
Till mål med vinden i ansiktet!
Att bromsa. Köra mindful och långsamt
Och plötsligt ändra mål och sikte!

Jag fastnat i rondellen. Snurrar runt.
Så less. Så trött och så uttråkad.
Dem andra lyckas köra ur.
Men jag är fast. Men jag  är fångad!

Till min mor

I kosmisk ensamhet
Jag står  ensam på kanten.
För tid och evighet
Och hänger nerför branten.

Och inget före mig.
Det svarta hålet gapar.
Jag dras i det igen
Men skyddar dem som bakom!

Jag – sista mellan död
Och livets träd som vissnar.
Jag håller livets glöd
Och över känslan hisnar.

Jag står ensam på kanten.
Ooo mamma, stå bredvid!
Och höll med starka handen!
Hjälp vinna denna strid!

I kosmisk ensamhet
Jag står ensam på kanten
I evig tacksamhet
Jag håller dig i handen…

Antingen eller,
Bra eller dålig.
Dessa dueller
Vinnaren dröjer!

Hopp och förtvivlan
Vad som nu händer ?
Blir smärtan lindat?
Antingen eller?

Skrev denna dikt för ett tag sen när jag läste ”Alla mina vänner är superhjältar” av Andrew Kaufman

Utmattad av min dagliga  fejd
Jag somnar med boken fallande ur händer
Och superhjältar gör entré
I mina drömmarna. Något händer.

Jag är tillbaka på sjukhus
Och runt mig folk med superkrafter
Sjuksköterskor som kan ge dig  rus
Med blandningen av ord med skrattet…

Och skötare som tar bort  värk
Genom att bara sitta bredvid.
Kurator som gör underverk
Och trollar kärlek. Hem. Och freden.

Och läkarna, ooo dessa troll!
Bokstävernas utspel i fokus
AT. ST och Slutligt ÖL.
Och växer kunnande och pondus!

Otroliga metamorfoser!
Dem ber på vårdens tunga börda
Och  lidande gör överförda
I diagnoser och prognoser.

Men största hjältar i den världen
Är patienter! Superhjältar!
Som övervinner ondskans välde
Och tar sin plats i våra hjärtan.

Jag vaknar. Är jag i mitt rum?
Eller är kvar i sagovärlden?
Nej, jag har  världens största  tur
Snart träffa  mina  superhjältar!

Doktor är stressad,
Mycket att göra.
Ingen tid att lyssna,
Allt är enda röra.

Sjuka frågar massor,
Har A4 listor
Alla dessa frågor
Doktor måste lyssna.

Hinner inte svara.
Springer han på larm.
Tiden är lyxvara.
Springa måste han…

Jag mötte min svaghet,
Min rädsla och min fasa.
Och min förgänglighet,
När trygga livet rasar.

Var ynklig. Bad om nåd.
Förtvivlad. Barnslig. Ängslig.
Min gräns var snabbt uppnådd.
Jag grät och snörvlat ämligt.

Jag mötte mitt förfall
Och depressions styrka.
När ångest makten tar
Och övertaget dyrkar!

Förlorad. Rädd. Utled.
Utkämpar hårda kampen.
Kan  vinna denna lejd?
Och självrespekt på tampen?

Åtskilda och ensamma är vi,
Rör ej och sätt dig ej bredvid!
Och ensamheten bara växer
Och rädslorna om vår framtid!

Osynlig kram, omfamning skickar!
Kyss virtuell och så drömlik!
Mitt barn! Min vän! Framåt vi blickar!
Grips bara inte av panik!

Разделены и одиноки,
Не тронь и близко не сиди .
И одиночества уроки,
И страх – что ждет нас впереди????

Сомкнем невидимые руки,
Пошлём ментальный поцелуй
И скажем детям мы и внукам
Мы мир спасём. Не паникуй!