Jag är behövt…utnyttjad?

Vet inte vad gränsen går.

Törstande efter en minut utan andras ändlösa krav – utan att alla tar mitt liv i anspråk.

Så självklart. Dränerar mig och gör mig ihålig.

Hål som fylls med självömkan men även med glädjen över att vara behövd!

Tacksamhet och en smula stolhet för att man blir så uppskattad.

Men också en skamfylld längtan efter en stunds tystnad och avskildhet.