Köpte denna bok med stora förväntningar. Har senaste åren läst en hel del memoarer. Har skrivit egna. Efter pappas död 2014 gått igenom familjens enorma arkiv och tack min mors goda minne och outtröttlig hjälpsamhet skrivit ner allas namns, släktskap, sysslor… liv, framgångar  och tillkortakommanden. Skrev en  novell om min släkt. Skrev om.  Sen novell om min mors sjukdom och sen om livet efter hennes död. Så jag har varit mycket upptagen med tankar om hur bilder och saker kan representera vår historia och varför dem är  så oerhört viktiga.

Denna bok  skulle handla om en författare som ska gå igenom sin avliden fasters arkiv. Passar mig! Men det var mycket annat oväntat. En hel del referenser som jag inte hängt med men en del – från min uppväxt som påminde om goda och inte så goda tider…

Sammantaget är detta en lite överbefolkat och sprättig bok som inte alltid håller kurs och har för många utvikningar med svårigheter att komma till ämnet MEN den väcker lust att gå tillbaka och vidröra sin släkts historia och fundera på hur denna gjort oss till det vi är. Och bli varse om – det är bara minnen av minnet, våra egna osäkra eftertolkningar. Ibland för påträngande då vi inte kan fråga våra avlidna släktingar om vi kan skriva om de och publicera deras brev…

Kommer hela tiden på mig själva med att jag borde ha frågat om ditt och om datt och just det glömde jag fråga om, om vem var det nu denna flickan på fotot och vad hette kusinen egentligen och vilket år nu det var. Kommer aldrig att få veta…men minnen av minnet ska leva. Och jag lämnar mina noveller till mina barn.

På foto min mormor Olga.