Asyl

Den tunga börda av mentala plågor,

Den svåra öde, depressionens tyngd,

Och brinnande maniens heta lågor.

Psykosens makt, en skräck, en blick,ett skrik.

Och bakom dörrar korridorer kalla.

I väggar sitter ångest, luktar skräck.

Och patientens väsen i en dvala.

Utlämnade till ödets bittra lek.

Men solen tar sig modigt genom fönster

Och lyser upp med hoppet mörka vrån.

Och jagar bort de hemska monster.

Och skapat hoppets och framtidens ö.

Så  länge lever människa på  jorden

Behöver hon asyl från livets börda.