En viktig bok om läkarerfarenhet som cancerpatient – med ”ofina” ändtarmscancer. Öppen bok som berör. Dock saknar jag….djupet. Lite distanserat i sättet. Kanske präglat av läkaryrke – att hålla distans till ett lidande, även sitt egna. Undrar hur boken skulle vara om det var en roman där man fick ta svängarna med påhittade figurer. Familjen fick ingen plats i boken. Det kan man förstå men i romanen kunde man ge ansiktet även för lidande anhöriga och den avgrundsångesten som drabbar patienten själv. I överlag dock – en bra och nyttig bok.

Författaren har profilerat sig på tunga böcker. Ingen underhållning, om Stalins tider, kring och elände. Denna bok är inte mycket ljusare, dock mindre ryskfientlig. Modern saga för vuxna. En fabel. Om en flicka som har okontrollerat växande hår. Om hårindustri. Om surrogatmoderskap. Om familjens öde som bestämmer även ditt eget.

Kan tolkas på olika sätt. Det gör den spännande. Ibland för rörigt. Ibland påminner psykos med paranoia och tankestörningar (en del handlar, faktiskt, om mental sjukdom). Författaren kan dock konsten att berätta en historia. Det är den starka sida.

Var igår på Yayoi Kusamas utställning på Moderna. Sista helgen, förlängda tider… Förväntningarna var stora men utställningen har inte riktig levererat. Gick runt och funderat vad det hela innebär…inte kommit på något. Läste sedan om konstnären. Så synd att man inte lyft upp i utställningen en fråga om psykisk sjukdom och konstnärskap. Hon avbildade, faktiskt, sina hallucinationer! Det var ett bra tillfälle att lyfta frågor om kreativitet och psykisk ohälsa. Eller ser jag bara det som intresserar mig?