Det var underhållande. Goda prestationer. Sarah Dawn Finer, Robert Fux. Lite äldre skådespelare (Lill Lindfors och Johan Rabaeus) – och lite trevligt men håll ej riktigt måttet. Resten – ganska anonyma. Dans och sång – helt OK. Men scenografi – för mycket! Kaos! Jag tycker att jag är ändå ganska bra på att läsa mellan raderna – men helt fanns det inte ”en ledig plats” att vila sig på. När på scenen uppenbarade sig en liten pojke med rådjurshuvud och trio från Pussy riot – då tänkte jag, nej – det är för mycket. Enkelhet lånar sig ändå i längden men… ja, underhållande var det.

Har uppskattat hennes rättspsykiatriska deckare och nu – även denna fina bok och 90-talets  Ryssland. Bra undersökt! Inte bara rätta datum och händelser – en känsla är med! Att allt är möjligt men… inte för alla. Bra gjort! Både hemskt och nostalgiskt (för mig) på samma gång. Jag var ju ung då…

Tempo Dokumentärfestival hade ingen tempo. Dåligt organiserat!

Desto bättre blev filmen… Kanske lite långdraget och clicheaktig men när hon pratade och sjöng – öppnades hennes bröst och man såg hennes hjärta flyga…till sin publik!

Min absolut favorit författare. Rysk doktor som dog alldeles för tidigt. Utmärkt gestaltning av paranoid process (hur man skapar systematiserade vanföreställningar). Om meningen med livet och lidande. Och om en skör gräns mellan doktor och patienten. Att hamna i patientrum – både bildligt och bokstavligt.

OBS! Foto tagen av mig på ett riktigt rysk sjukhus!

Fantastisk, underbar, ett mästerverk – en av de bästa kostymfilmerna jag sett. Och vilken story! Om kvinnorätt att inte leva i äktenskap där man inte är åtrådd! Och inte acceptera en svärmor som lägger sig i! Många minnen… Min första svärmor…ja, jag var nog för ung för att säga ifrån hennes inverkan men å andra sidan tog jag min pick och pack och lämnade henne  med hennes ”lilla pojke” – som var en oduglig make och far. Så visst sa jag ifrån också trots mina unga år. Så rekommenderar varmt denna film till alla oavsett ”svärmorserfarenheter”! Man blir riktigt glad. Och kärleken vinner… en lite saga för vuxna.

Boken lär ut meditation. Tråkigt, tråkigt , tråkigt… Det krävs medveten närvaro för att läsa klart den…och inre styrkan .

Kort och gott psykoser ur psykoanalytisk perspektiv. Spännande men emellanåt låter som kinesiska – vackert och obegriplight…