Min absolut favorit författare. Rysk doktor som dog alldeles för tidigt. Utmärkt gestaltning av paranoid process (hur man skapar systematiserade vanföreställningar). Om meningen med livet och lidande. Och om en skör gräns mellan doktor och patienten. Att hamna i patientrum – både bildligt och bokstavligt.
OBS! Foto tagen av mig på ett riktigt rysk sjukhus!
Fantastisk, underbar, ett mästerverk – en av de bästa kostymfilmerna jag sett. Och vilken story! Om kvinnorätt att inte leva i äktenskap där man inte är åtrådd! Och inte acceptera en svärmor som lägger sig i! Många minnen… Min första svärmor…ja, jag var nog för ung för att säga ifrån hennes inverkan men å andra sidan tog jag min pick och pack och lämnade henne med hennes ”lilla pojke” – som var en oduglig make och far. Så visst sa jag ifrån också trots mina unga år. Så rekommenderar varmt denna film till alla oavsett ”svärmorserfarenheter”! Man blir riktigt glad. Och kärleken vinner… en lite saga för vuxna.
Boken lär ut meditation. Tråkigt, tråkigt , tråkigt… Det krävs medveten närvaro för att läsa klart den…och inre styrkan .
En helt fantastisk utställning, Erik Johanssons verk väcker tankar och intresse att hitta budskap som är allmängiltiga för oss alla men ändå så unika! REKOMMENDERAS!!!
Kort och gott psykoser ur psykoanalytisk perspektiv. Spännande men emellanåt låter som kinesiska – vackert och obegriplight…
”Adjö, sade räven. Nu ska du få höra min hemlighet. Den är mycket enkel:det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen”
Ur Lille prinsen av Antoine de Saint Exupèry
Det var inte länge sedan man var i åldern av Benjamin (den unge Dustin Hoffman) och nu är man – i Mrs Robinsons…om inte lite till..
GW när han är som bäst. Läses som på en andning. Snälla GW, skriv aldrig romaner utan Bäckström. Han är ”en riktig juvel” med sina helt sjuka värderingar.
En tung och splittrad bok… välbeskrivna kontaktytor mellan psykos och verklighet. Vården som präglas av avstånd till anhöriga. Hopp och förtvivlan. Bästa delen – beskrivning av livet på en psykiatriska avdelning, inte så smickrande för personal – hierarkisk och bestraffande med egna rädslor för all som med psykisk sjukdom att göra.
Ja, ett samtal mellan patient och terapeut är ett samtal där en person (förhoppningsvis terapeut) har mindre ångest än den andre….
Alla vi behöver vår Nietzsche att prata om livets viktiga frågor och vad vi distraherar oss med för att inte tänka på dem…
