När jag såg framsidan av programmet blev jag förvånad och litet stött: hur kunde man skriva Andersson genom snedstreck med Dostojevskij och med bokstäver i samma storlek! Jag överreagerade kanske men.. Andersson kunde skrivas med större bokstäver. Det var mera Andersson än Dostojevskij. Definitivt. Men ingen dåligt med det. Modernt, fräscht, roligt, många goda skratt åt människan ofullkomlighet.Bra gestaltning av furst Furst Mysjkin och Ippolit,, andra lite svagare prestationer.. Mycket att diskutera på vägen hem.. Rekommenderas.

En omskakande bok om människans ensamhet inför döden…Om läkare som har muntert ansiktsuttryck (”det där fixar vi”) och  inte vill  ”ta det av”, behöver det som kläder, som skyddar och döljer egna rädslor.  Skrämmande och tröstande, svår och lättbegriplig, en bok man vill läsa om – och glömma och aldrig ta igen i sina händer…En bok om döden. En bok om livet. Och meningen med det. Ska läsas av  alla som jobbar med sjuka. Alla som vill debattera riktlinjer för palliativ vård.  Av alla sjuka. Av ALLA.

En fantastisk berättelse om hur yttre ting kan förändra livet men går dem förlorade – blir det inget kvar…

Första beskrivning av mindfulness ever: ””Det bästa ryssen vet, dvs man tänker på ingenting och ändå kommer tankarna och går, den ena behagligare än den andra, och man behöver rakt inte göra sig något besvär med att jaga efter dem”.