Jag har insett min last: jag älskar-älskar berättelser om samvetsgranna gubbar med känsla för rättvisa… Detta är en berättelse om en föregångare till en man som heter Owe..en av många i svensk litteratur.

Min dotter fick denna bok som kurslitteratur på socionomutbildning. Jag älskar ju diskutera böcker …. såå jag läste den och blev helt betagen av den kärleken den utstrålar. En kärlek trots… faderns alkoholproblem, trots livets hårdhet… den enorma värme som boken spred. En bok som fick mig drömma om min pappa… en bok som för en att vilja ringa sin förälder direkt… Läste ut boken i morse och kan fortfarande inte ”lägga den ifrån mig”!
The past is never dead. It’s not even past.
— William Faulkner, Requiem for a Nun

Upptäckte en ny författare! Inte läst förut! Mycket tänkvärt – är det ultimata förnekelse eller den ultimata klarsynthet – att in te öppna brev med provsvar från lasarettet? I ljuset av dagens debatt om patientens självbestämmande i livets slutskede är detta en bra bok att reflektera över. Ska läsa allt jag hittar av författaren. Mycket mycket bra!