Erkänner – ville läsa en må-bra story … men det finns gränser för hur långt man får sjunka…
The past is never dead. It’s not even past.
— William Faulkner, Requiem for a Nun

Upptäckte en ny författare! Inte läst förut! Mycket tänkvärt – är det ultimata förnekelse eller den ultimata klarsynthet – att in te öppna brev med provsvar från lasarettet? I ljuset av dagens debatt om patientens självbestämmande i livets slutskede är detta en bra bok att reflektera över. Ska läsa allt jag hittar av författaren. Mycket mycket bra!

En recension som är roligare att skriva än att läsa denna bok. Alltid är extra intresserad av böcker som är skrivna av läkare. Kanske är egna väldolda författardrömmar spökar i bakgrunden…
En bok bestående av två delar. Först historian om en kylig mamma som kommer på besök till sin vuxna dotter. Bra språkmelodi, några träffsäkra beskrivningar, fint beskriven längtan efter en närhet… Så långt bra. Sen trodde jag försigår symboliskt frigörelse men… det visade sig vara en psykos, mord mm. For mycket.. skulle räcka med symbolik.
Andra delen handlar om hur författare skaffade boken. Såg fram emot! Originellt grepp! Men bara massa intellektualiserande. Ingen om skapande eller boken egentligen! Och inget och författarinna! Hon förblev helt anonym! Synd!
Ska ändå läsa hennes andra bok. Språket var fint så jag ger den en chans.