Usch, jag skäms… Nu har jag tröttnat på allvarlig litteratur och läste en må-bra roman. Och jag måste erkänna: ”JAG MÅR BRA”. Gick min intellekt ner eller behöver man ibland enkla och okomplicerade läsupplevelser? Man vill ju tro, även bara för ett kort ögonblick, och trots livserfarenhet – att ”ALLTING KOMMER ATT BLI BRA”…
En så välskriven novell…nästan perfekt av nästan nobelpristagare…
Bara banaliteter. Jag gav upp efter första 10-15 sidor. Sen kommer kanske mästerverk men hon förlorade mig innan.
Är i fart att läsa om Thorvalls böcker… Läste den innan jag blev psykiater. Har nu andra ögon. Det absolut starkaste skildring av anhörigperspektiv och utsatt situation. Hilmas gestalt är helt enastående och väcker stark sympati och beundran.
En lagom skrämmande, en lagom spännande…
En revolutionerande bok om emotionellt instabil personlighetsstörning. Och på svenska!
Boken som skapar förståelse för våra patienters svåra kamp med icke-reglerat känsloliv!
Författaren har en grundlig genomgång av hur våra emotioner, smärtupplevelser och belöning regleras. Kan vara lite tungläst ibland men sen kommer den bästa delen av boken – den kliniska. Forskningen kopplas ihop med klinisk vardag.
Kort och gott lanserar författaren begrepp ”emotionell ADHD” där till skillnad från ”vanlig ADHD”, fokus ligger på problem i hanteringen av introspektiva emotionella processer. Strukturellt ligger problemet i orbitofrontala pannloben. Emotionellt instabil personlighetsstörning är således ett neuropsykiatriskt tillstånd, enligt författare.
Även om jag behöver lite mera tid (och bevis!) för att smälta denna teori så tycker jag att den är väldigt intressant och ligger helt i rätt linje för förståelse av en svår patientgrupp som är utlämnat till oprofessionella omdömen och dömande attityder.
Jag älskade hans ”Jag ringer mina bröder” och han blir bara bättre och bättre. Han skapar karaktärer som man kommer att bära med sig efter att man läst boken. REKOMMENDERAS!
En juvel. Att läsa som att andas. Naturligt och lätt…Väcker känslor man trodde inte man hade kvar – och utan skam… något man borde vara stolt över. I alla tider.
”Vi stoppar mediciner, om vilka vi vet mycket lite, i kroppar som vi vet mindre om för att bota sjukdomar, som vi inte vet någonting alls om”.Voltaire
Jag älskar sarkasmer, i lagom mängd och med glimt i ögat. Denna bok är sarkasmens ordbok. Så så långt är det bra. Sen ämnet har ju blivit lite för uttjatat – att icke kriminella figurer ska begå det perfekta brottet – allt från pensionärer till lärare och läkare. Här är den en präst och en receptionist. De står dock för idéerna – riktiga proffs för utförande. Varför inte? Roligt hade jag när jag läste så det kan vara upplyftande i höstens mörker.