Jag är nu medlem av Gustav Frödings sällskap!
Vad jag saknar The walking dead! Men nu finns det ett värdigt alternativ!
Var tveksam att läsa boken men överraskades på ett positivt sätt. Inget märkligt, ganska ärligt. Det slog dock att författare både hoppades på bättre drogfria liv och förutspådde sin död. Kusligt och mycket tragiskt.
Mycket bra guide för närstående och personal!
Boken är skriven 2014 och mycket har hänt sedan dess t ex patienetrsnas tillgång till sina journaler men det finns fortfarande så mycket man kan göra!
Nattens plåga är här för att stanna,
Sätta sig på en kant av min säng.
Inneboende hon eller granne?
Tog med sig plågoandar ett gäng!Smärtan tog med sig ångest och ilska
Och förtvivlan ihop med andnöd.
Och med glädjen hon kroppen min piskar
Som befrielse vill i sin nöd!Hon är här för att plåga och slita,
För att dra och uttänja inälvor.
För att krossa och vrida och bita
Mina öppna oskyddade nerver!Kroppen min slutar jobba och kämpa
Efter luften den kippar oroligt.
Styrkan sinar och krafterna lämnar,
Smärta dödar mitt hjärta kallblodigt!
Sätta sig på en kant av min säng.
Inneboende hon eller granne?
Tog med sig plågoandar ett gäng!Smärtan tog med sig ångest och ilska
Och förtvivlan ihop med andnöd.
Och med glädjen hon kroppen min piskar
Som befrielse vill i sin nöd!Hon är här för att plåga och slita,
För att dra och uttänja inälvor.
För att krossa och vrida och bita
Mina öppna oskyddade nerver!Kroppen min slutar jobba och kämpa
Efter luften den kippar oroligt.
Styrkan sinar och krafterna lämnar,
Smärta dödar mitt hjärta kallblodigt!
Knarrar trappor i huset på vinden.
Mina minnen går nu på sin runda.
De är här för att lindra och skydda,
Släppa ljus, släppa ljud! Morgonstunden!
Solen släpps inomhus, ljud och lukter
Följer med i de öppnade fönster!
Nattens plåga upplöses och dunstar!
Livets pennor nu målar sitt mönster!!!
Lätt, lite försök att återskapa ”Ensam hemma” men jag har faktiskt skrattat!
Vi behöver helighet… hur ersätter vi religiösa symboler i vår sekulariserade land. Hur skapar vi sammanhang som vi behöver som aldrig förr!
Det är inte ovanligt att ha en inre monolog med sin psykiater men boken känns lite för invecklat och överbefolkad med många onödiga karaktärer. I inre monolog med sin psykiater vill man inte ha några andra. Det är ett slutet sällskap. Men intressant idé.
