En debutroman som skrevs av en psykolog under 10 års tid. Omfattande värk om Göteborg, livsvänskap, konst och varför en mor väljer att lämna sina barn. Med en sympatisk förläggare i huvudrollen.  Intressanta karaktärer. Bra story. Att det är för långt är väl inte så farligt om man gillar boken.. Men några MEN..

För lång och alldeles för överbefolkad med filosofer som man inte har en aning om vilka dem är (och känner sig dum och outvecklad)! När jag läste – undrade jag :utifrån fina läsaromdömena – varför gillar folk denna bok som är så pass överintellektualiserad? Men… till slut måste jag ge mig. Författare rullar ändå ut på en rak gata – en avslutande del är mera intressant och huvudtema kommer fram lite tydligare. Orkar man läsa hit blir man belönad.

Ändå finns besvikelse. Författare är ju psykolog. Jag har förväntat mig en djupare dykning i moderns  psykologi. Förklaringen till att man väljer lämna sina barn ligger i att man vill slippa göra matsäckar och vara uppfostrare är inte nog för mig.

Men som sagt är boken läsvärd och lite av föra årets händelse!

Genom en skärm strömmar världen in,
På gott och ont ersätter livet,
I min privata sfär tar klivet
Med snälla leende eller med flin.

Omvärldens dörren darr och klirr
Och allt jag valt och allt jag skrivit
Tar inte längre jag för givet
Och jag vet inte hur det blir!

Känd folk biträder köket mitt,
Kunskapen forslar- raska strömmen!
Och den jag rädd för tar sig titt.

Och plötslig vill jag stärka sömmen
Och inte lämna dörr på glid,
Bevara mitt, bevara drömmen!