Jag älskar vakna första dag på året som många gånger förr.
Att höra röster av föräldrar bakom stängda dörr.
Till frukost äta nyårs mat,
Anknyta till familjens prat,
Och skämt och skratt och gnäll och knorr.
Att lämna gamla år med alla sorger
Med glädjen, smärtan, lyckan, inte längre dröjer –
Vi börjar samla nytt
När året är ny bytt
Och vad med nya året följer?
Väl bjuder nya året oss på prövning?
Förlust, sjukdom, beröm, erövring?
Vi anar ingenting,
Den ovisshetens ting
Och livets hårda, stränga övning.
Men jag vill känna som barndomens tid
Att livet är vilsam och inte bara strid!
Och möta det med tillförsikt
Trots vuxens tråkiga insikt
Och höra mammas lugna röst som skänker frid!!

Jag har min kropp, den som jag fått och inte mer.
Skapt tjäna mig i vått och torrt och inte mer.
Tills plåga kroppens styrka bröt och jag inser

Min kropp är trött, av smärtan nött och inte mer.
Och krafter bara minne blott och inte mer.
Den bar min själ, nu bara kött och inte mer.

Med den jag född, och jag är stolt och lite mer.
Vem kunde tro, den funkar nu och lite mer.
Den bär framåt trots den är trött, nu lite mer.
Den kämpar hårt, all slit till trots och lite mer.
Jag tackar dig, min starka kropp för den du är
Och jag försöker hysa hopp allt mer och mer!