Boken fick goda vitsord på Bokmässan och jag gillar jag ju kvinnoböcker så börjar läsa direkt… En märklig historia. Kanske kan ses som fabel, något om att hamna utanför sin bekvämlighetszon. Stundtals för osammanhängande och osannolik men författaren lyckas ändå att få ihop historien till slut. Lyfter stora frågor om hämnd, förlåtelse, barmhärtighet och mycket annat. Kanske lite för mycket för en bok. Och huvudperson är för opersonlig för att man ska förstå hur hon lyckades hamna i denna röra. I början tyckte att det var lite inspirerande att en kvinna vid 45 börjar tänja på gränser men efter att hon har gjort så många märkliga (och brottsliga !) saker släktes min lust till utforskande. Bäst att jag är tråkig och inom min bekvämlighetszon.

Den andra sida…

En fantastisk framställning av en av mänsklighetens värsta katastrof! Sista avsnitt berör på djupet. Jag minns själv att 1986 sålde man billiga biljetter till turistresor till Ukraina och jag (redan medicinstudent!) åkte ditt men min bästa väninna och vandrat i beger och skog i en månad. Minns soldater som gått där med  Geigermätare (för radioaktivitet) – som pep high-high! Men regeringen sa att det var helt ofarligt! Så var det ofarligt! Resan var fantastisk, vi var lyckligt ovetande och jag blev kär på resan och hade en romantisk månad, vi sjöng vid brasa och kysstes under månen! Inte tänkte vi radioaktivitet som omgav oss. Undrar hur det gått för denne unge man…

Fotografiska levererar som alltid! Magnifika bilder på nativ befolkning av Jimmy Nelson i olika länder tar andan! Men jag har speciell plats för svensk Saga Wendotte med hennes Narnialiknande sagobilder och sötläskiga barn!

Det är en läsvärd bok om sjukdomens mening och sjukdomen som berättelse. Orkar vi lyssna på den sjuke alla gånger innan vi kastar oss på hen med prover och mediciner? Den eviga frågan… Är strävan i samhället att göra patient till en kund gör så att vården strävar efter nöjda kunder?  Till varje pris! Är vi rädda för att verka paternalistiska? Är vi oroliga att få för missnöjda ”kunder” och tar inte ansvar för långsiktiga konsekvenser?

Ett hjärtskärande berättelse av en hjärtkirurg från hans dödsbädd. Om liv, död, prioriteringar och om doktor som blir en patient.

Oves ”pappa” skapar nya älskansvärda personer… men kanske lite för flörtande med Stockholmssyndromet…

En läsvärd bok som återspeglar svårigheter i den psykiatriska vardag. Man behöver inte hålla med om allt som står i den.

Emot allt man trott var bra!