Nej, inte min grej. Att man inte längre vet vad sanningen är i media är inte något nytt. Det är ett het ämne och lätt att göra en poäng av men inte på det sättet… Det är att gå för långt. Bilder på vanliga människor som är utklädda till kändisar – kändisar i pinsamma och provokativa situationer! Jag upplevde bilder som kränkande, ja tyckte t om synd om Trumpt – framställd på många pinsamma sätt. Speciellt blev av skakad av en bild på prinsessa Diana, Dody och deras ofödda barn. Nej, man kan säga vad som helst om att provocera med konst men det finns en gräns även för det!

Bra utställning som ligger i tiden. Kampen för rätt sak utan våld.

Bra att passa på och kolla runt på själva museet. Gillade personliga saker som nobelpristagare lämnat till museet! Blev väldigt nyfiken på Nobel. Så framgångsrik/rik men ensam men känslan att livet är rätt så tomt. Måste läsa mer om honom!

 

 

Mycket imponerande kirurgiska ingrepp i naturstorlek. Jag är inte traumakirurg så jag kan inte bedöma sanningshalten men storslaget är det. Utöver detta är varje avsnitt är ett förspel till romantiska trassel. När hinner folk att rota i tarmar och vara så  kåta?

Vill föreslå även  en uppföljare Ett Okritiskt tillstånd om tiden på Hjärnrehab efter avsnittlånga (ca 1 timme)  hjärtstillestånd patienter befinner sig i. Inte lika cool..

 

 

Kunde inte slita mig. Mycket bra knäpp att vissa mördarens dubbelt liv. Blir riktigt läskigt… men jag undrar. Säkerhet i fängelse, på Rättspsyk och under somatisk vård – kan inte tro att det är så på riktigt!  Jag ser säkerhetsbrister överallt ! Offer och mördare ihop på somaakuten!  Ingen bevakning! På Rättspsyk noll säkerhetstänk! Och alla går runt och tror att dem är skyddade i sin yrkesutövning bara för att! Inte konstigt att det händer tråkiga saker hela tiden! Och han spöar alla! Vart är säkerhetsansvariga! Och Bergenmodellen! Men serien är helt fantastisk!

Rättspsykiatrisk  deckare skriven av psykolog. Spännande! Bra story! Blir fint på fil, kanske serie – finns andra boken som nu ska läsas! Men behöver psykiatriker vara så grymma! Varför måste överläkaren ta en Stesolid innan rond till andras beskådan? Varför pågår sammansvärjning på en klinik? Varför kan man inte för en gångs skull skriva något uppmuntrande om psykiatri? Juste, det är ju deckare. Då blir ju det inte spännande. Nykter ÖL. Bra vård. Fina kollegor. Blir ingen story… kanske skriva något själv?