Bra utställning som ligger i tiden. Kampen för rätt sak utan våld.
Bra att passa på och kolla runt på själva museet. Gillade personliga saker som nobelpristagare lämnat till museet! Blev väldigt nyfiken på Nobel. Så framgångsrik/rik men ensam men känslan att livet är rätt så tomt. Måste läsa mer om honom!
Mycket imponerande kirurgiska ingrepp i naturstorlek. Jag är inte traumakirurg så jag kan inte bedöma sanningshalten men storslaget är det. Utöver detta är varje avsnitt är ett förspel till romantiska trassel. När hinner folk att rota i tarmar och vara så kåta?
Vill föreslå även en uppföljare Ett Okritiskt tillstånd om tiden på Hjärnrehab efter avsnittlånga (ca 1 timme) hjärtstillestånd patienter befinner sig i. Inte lika cool..
Kunde inte slita mig. Mycket bra knäpp att vissa mördarens dubbelt liv. Blir riktigt läskigt… men jag undrar. Säkerhet i fängelse, på Rättspsyk och under somatisk vård – kan inte tro att det är så på riktigt! Jag ser säkerhetsbrister överallt ! Offer och mördare ihop på somaakuten! Ingen bevakning! På Rättspsyk noll säkerhetstänk! Och alla går runt och tror att dem är skyddade i sin yrkesutövning bara för att! Inte konstigt att det händer tråkiga saker hela tiden! Och han spöar alla! Vart är säkerhetsansvariga! Och Bergenmodellen! Men serien är helt fantastisk!
Frågan om städning dissekeras. Ska man ta hand om sin egen skit? Historisk, kulturell, könsrelaterad syn på den jäviga sysslan! Och mycket annat. Laddat ämne!
Rättspsykiatrisk deckare skriven av psykolog. Spännande! Bra story! Blir fint på fil, kanske serie – finns andra boken som nu ska läsas! Men behöver psykiatriker vara så grymma! Varför måste överläkaren ta en Stesolid innan rond till andras beskådan? Varför pågår sammansvärjning på en klinik? Varför kan man inte för en gångs skull skriva något uppmuntrande om psykiatri? Juste, det är ju deckare. Då blir ju det inte spännande. Nykter ÖL. Bra vård. Fina kollegor. Blir ingen story… kanske skriva något själv?
Det finns inga friska individer. Bara otillräckligt undersökta.
OOo den boken har jag läst förut och vad jag skrattat. Och även nu – så kul att någon drivers så med myndigheter men … vem är Eric Eriksson? Honom skulle jag vilja träffa!
Mycket detaljerat berättelse. Bra teoretisk bakgrund till Stockholmssyndromet.
En rolig sjukhusserie som drifter stora frågor om hur avvikande får man vara som arbetstagare! Vilken doktor skulle vi föredra – empatisk eller kunnig? Kan man få båda? Hehe…
En ny bok som är berättat av en död person..Inte bara död – mördad, styckat… usch…. Gillar ändå knäppet men vad ruskigt det blir! Skickligt att berätta historian utifrån offret och hur det gick till att hon inte längre brydde sig OM att bli dödat! Handlar egentligen om ”vanlig” familj, missbruk, frånvaro av vuxet stöd och samhällets svek. Såna böcker finns det massor av. Vissa mycket bra som Linderborgs ”Mig äger ingen” och Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige” andra – upprepningar. Denna bok tar dock säregen plats då den befinner sig på gränslandet mellan deckare och roman, mellan fantasi och verklighet. Språket är fint. Men det vet vi redan efter boken om Beckomberga.
