I hemligt sällskap av rimjagarna
Från greker till nyare folk
Diktskrivandets följer vi lagarna
Som Pusjkin, Yesenin och Blok.

Tranströmer och Fröding och Boye.
Rimjagande blivit kutym.
Vi letar. Vi testar. Vi böjer
I jakten på klingande rytm.

Ett hemligt sällskap av poeter,
De döda och levande rimmare.
Bland ord och bland meningar simmare
Med plötsliga verk på servetter.

 

Мы в тайном сообществе поэтов
От греков до поэтов наших дней.
Гоняемся за рифмой мы по свету
И чувствуем себя смелей.

И шведские и русские поэты
Великие. Забытые. И вновь
Рифмуем мы поэмы и сонеты
Вливая в буквы и слова любовь!

И ищем ритм. И мучимся стирая
Все эти эти непoкорные слова
И то что не вмещает голова
На лист бумаги плавно оседает.

 

”Den 16 mars 2014 gifte sig fotografen Grace Gelder med sig själv eftersom hon ansåg att ett förhållande med någon annan skulle innebära alltför mycket arbete”. Denna citat fångade direkt  mitt intresse! Sen handlade boken om lite enkla saker: relationer behöver jobb…. ja… Tanken att gifta sig med sig själv är ännu starkare efter genomläsning…

Bokens språk är som musik. Filmen – som en Monets målning. VACKERT! Och man flyttar plötsligt till den tiden man blev kär på riktigt för första gången och allt betyder något – ett blick, en beröring, ett ord – ALLT! Fin avslutning i boken – återförening och bekräftelse av vad man betytt för varandra. Synd det saknas i filmen (blev besviken!) . Hoppas nu på uppföljare!