Du är instabil, instabil.
Ditt liv är berg och dalbana.
Utmanar inre vår visir
Är vi stabila, är vi sanna?

Du är både barn och självständig,
Du är både och, svart och vitt
Det skiftar från högt till eländigt
En gest. Ett utspel  din gebit.

Du fastnar i hål. I helvete.
Och sträcker vi hand du ska ha.
Du själv måste klättra till ytan
Men handen är stark och ska dra.

Depressionens tunga tecken
Sveper över oss.
Mörkret sig i rummet lägger
Dikten blir till prose.

Solen skiner bakom fönstret
Inte för dig dock.
Depressionens dystra mönster
Jagat ljuset bort.

Genomskinlig tunna kuppa
‎Delar dig och värld.
‎Kan jag bryta dystra loppet
‎Ta dig ut på färd?

Psykosens makt är obegränsad
Den sveper som tsunami våg
Slår sönder den invanda kretsen
Små bitar. Vassa skärvors hög.

Du är i bitar.  Liv i spillror.
I galenskapen grep och makt.
Allt runt omkring enbart synvillor
Mardrömmen blomstrar i sin prakt.

Allt finns och inte. Väggar viskar
Och hjärna söker ett samband.
Det sjuka äter upp det friska,
Drar i helvete med  en hand.

Sittrond – psykiatrins påfund,
Av stapeln går och spänning växer.
Vad händer denna morgonstund?
Betyg på vår gårdagens läxa.

Har alla sovit eller ej?
Nattsyrans dom nu hårdast lider.
Utskrivningarnas evig fejd
Och permissionens lilla gissel.

Planerar dag. Uppgifter regn
Jag ösar. Och jag längtar, längtar
Höjdpunkten som nu närmar sig
Att möta mina patienter.

Och deras gåva ta emot –
Berättelser om deras plåga
Om sagovärld. Helvetets port
Som delar dem med mig så noga.

På ronden är jag som kapten
Med roder styr jag båtens riktning
Och bakom fönstret tuttar en,
En riktig båt mot värden siktar.