Jag var lite kritisk efter första boken ”Finna sig” men förväntansfull på författarens nya bok då jag tycket hon var intressant. Och med allt rätta! Vilken fantastisk bok! Ingen ovanlig historia – systrar träffas för att ta hand om den avlidne farfars hus. Minnen, avundsjuka, djupt gömd och dold kärlek till varandra… Vilken fantastisk duett – systrarna, vilka välstämda partier! Om psykisk sjukdom, suicid och hur det präglar familjen i alla år – om om en väg framåt.

Jag kan rekommendera denna bok. Den väcker debattlust, den gör mig upprörd. Författare beskriver kärlekslöst äktenskap och längtan att bli åtrådd – en vanlig historia. Sättet är att detaljerad beskriva den tråkiga vardagen. Det skapar verkligen känslan av otrolig tristess – men jag tror det är författarens syfte, hoppas jag. Det som upprör mig – är beskrivning av relation med barnen. Visst känner man sig igen i beskrivningen av oerhört trötthet under första åren, ”kräk och bajs” och känslan att inte längre äga sig själv – men blandad med KÄNSLAN AV SAMHÖRIGHET OCH LYCKAN av att vara  ”barnets bihang” och TACKSAMHET. Inget sånt i boken. Bara tungt. Inte konstigt nog att senare i boken så har inte karaktären någon relation med sina vuxna barn. Däremot bra skrivet om att vårda en döende partner. Men som sagt – läs, det är en upplevelse. Författaren gav även intervju i DN samt på DNS intervju pod. Lyssna. Den förklarar mycket av boken. Hon kom nu med en ny bok och denna ska jag nu vänta på att läsa!