En recension som är roligare att skriva än att läsa denna bok. Alltid är extra intresserad av böcker som är skrivna av läkare. Kanske är egna väldolda författardrömmar spökar i bakgrunden…

En bok bestående av två delar. Först historian om en kylig mamma som kommer på besök till sin vuxna dotter. Bra språkmelodi, några träffsäkra beskrivningar, fint beskriven längtan efter en närhet… Så långt bra. Sen trodde jag försigår symboliskt frigörelse men… det visade sig vara en psykos, mord mm. For mycket.. skulle räcka med symbolik.

Andra delen handlar om hur författare skaffade boken. Såg fram emot! Originellt grepp!  Men bara massa intellektualiserande. Ingen om skapande eller boken egentligen! Och inget och författarinna! Hon förblev helt anonym! Synd!

Ska ändå läsa hennes andra bok. Språket var fint så jag ger den en  chans.

Det var en av de tristaste böcker jag någonsin läst. Aldrig ville bli chef och desto mindre efter denna bok. Varning!

Mycket noggrant, lååång… men jag gillar sånt. Lite som att jobba på RMV.  Ibland – ahah-upplevelser ibland – är det på riktigt? Har man tid kan man läsa.

Att börja med en medioker historia men två oväntade vändningar på slutet. En hustru som hanterar makens otrohet genom förnekelse och sublimering (inte oväntat är hon psykoterapeut!). Sen blir det dock fart på tanten! Dock är det flera som står i kö för att hämnas på hennes gubbe (så kan det bli när man gjorde en ung kvinna gravid och hon råkar vara dotter till mannens bästa barndomsvän!)

Tungläst bok, å andra sida det är ju manual. Bra kapitel om validering. Om man inte lär sig valIdera så i alla fall – invalidera inte!

Det var underhållande. Goda prestationer. Sarah Dawn Finer, Robert Fux. Lite äldre skådespelare (Lill Lindfors och Johan Rabaeus) – och lite trevligt men håll ej riktigt måttet. Resten – ganska anonyma. Dans och sång – helt OK. Men scenografi – för mycket! Kaos! Jag tycker att jag är ändå ganska bra på att läsa mellan raderna – men helt fanns det inte ”en ledig plats” att vila sig på. När på scenen uppenbarade sig en liten pojke med rådjurshuvud och trio från Pussy riot – då tänkte jag, nej – det är för mycket. Enkelhet lånar sig ändå i längden men… ja, underhållande var det.

Har uppskattat hennes rättspsykiatriska deckare och nu – även denna fina bok och 90-talets  Ryssland. Bra undersökt! Inte bara rätta datum och händelser – en känsla är med! Att allt är möjligt men… inte för alla. Bra gjort! Både hemskt och nostalgiskt (för mig) på samma gång. Jag var ju ung då…

Tempo Dokumentärfestival hade ingen tempo. Dåligt organiserat!

Desto bättre blev filmen… Kanske lite långdraget och clicheaktig men när hon pratade och sjöng – öppnades hennes bröst och man såg hennes hjärta flyga…till sin publik!

Min absolut favorit författare. Rysk doktor som dog alldeles för tidigt. Utmärkt gestaltning av paranoid process (hur man skapar systematiserade vanföreställningar). Om meningen med livet och lidande. Och om en skör gräns mellan doktor och patienten. Att hamna i patientrum – både bildligt och bokstavligt.

OBS! Foto tagen av mig på ett riktigt rysk sjukhus!

Fantastisk, underbar, ett mästerverk – en av de bästa kostymfilmerna jag sett. Och vilken story! Om kvinnorätt att inte leva i äktenskap där man inte är åtrådd! Och inte acceptera en svärmor som lägger sig i! Många minnen… Min första svärmor…ja, jag var nog för ung för att säga ifrån hennes inverkan men å andra sidan tog jag min pick och pack och lämnade henne  med hennes ”lilla pojke” – som var en oduglig make och far. Så visst sa jag ifrån också trots mina unga år. Så rekommenderar varmt denna film till alla oavsett ”svärmorserfarenheter”! Man blir riktigt glad. Och kärleken vinner… en lite saga för vuxna.