Upptäckte en ny författare! Inte läst förut! Mycket tänkvärt – är det ultimata förnekelse eller den ultimata klarsynthet – att in te öppna brev med provsvar från lasarettet? I ljuset av dagens debatt om patientens självbestämmande i livets slutskede  är detta en bra bok att reflektera över. Ska läsa allt jag hittar av författaren. Mycket mycket bra!

En recension som är roligare att skriva än att läsa denna bok. Alltid är extra intresserad av böcker som är skrivna av läkare. Kanske är egna väldolda författardrömmar spökar i bakgrunden…

 

En bok bestående av två delar. Först historian om en kylig mamma som kommer på besök till sin vuxna dotter. Bra språkmelodi, några träffsäkra beskrivningar, fint beskriven längtan efter en närhet… Så långt bra. Sen trodde jag försigår symboliskt frigörelse men… det visade sig vara en psykos, mord mm. For mycket.. skulle räcka med symbolik.

 

Andra delen handlar om hur författare skaffade boken. Såg fram emot! Originellt grepp!  Men bara massa intellektualiserande. Ingen om skapande eller boken egentligen! Och inget och författarinna! Hon förblev helt anonym! Synd!

 

Ska ändå läsa hennes andra bok. Språket var fint så jag ger den en  chans.

Att börja med en medioker historia men två oväntade vändningar på slutet. En hustru som hanterar makens otrohet genom förnekelse och sublimering (inte oväntat är hon psykoterapeut!). Sen blir det dock fart på tanten! Dock är det flera som står i kö för att hämnas på hennes gubbe (så kan det bli när man gjorde en ung kvinna gravid och hon råkar vara dotter till mannens bästa barndomsvän!)

Det var underhållande. Goda prestationer. Sarah Dawn Finer, Robert Fux. Lite äldre skådespelare (Lill Lindfors och Johan Rabaeus) – och lite trevligt men håll ej riktigt måttet. Resten – ganska anonyma. Dans och sång – helt OK. Men scenografi – för mycket! Kaos! Jag tycker att jag är ändå ganska bra på att läsa mellan raderna – men helt fanns det inte ”en ledig plats” att vila sig på. När på scenen uppenbarade sig en liten pojke med rådjurshuvud och trio från Pussy riot – då tänkte jag, nej – det är för mycket. Enkelhet lånar sig ändå i längden men… ja, underhållande var det.

Har uppskattat hennes rättspsykiatriska deckare och nu – även denna fina bok och 90-talets  Ryssland. Bra undersökt! Inte bara rätta datum och händelser – en känsla är med! Att allt är möjligt men… inte för alla. Bra gjort! Både hemskt och nostalgiskt (för mig) på samma gång. Jag var ju ung då…