Helt fantastisk utställning på Fotografiska… Det är inte ofta så många intressanta konstnärer ställer ut på samma gång. Mystiska bilder av Karin Bengtsson är enastående. Till detta – god mat på restaurangen med bl a pizza av sylt och glass..
”Vi stoppar mediciner, om vilka vi vet mycket lite, i kroppar som vi vet mindre om för att bota sjukdomar, som vi inte vet någonting alls om”.Voltaire
Den ryska (sovjetiska) kvinnan, allt i allo. Känner igen mig…
Är inte bilder ute vackrare?
Vardagskonst…
Jag efter arbetsdag, det brinner i munnen av all pratande.. hehehe
Lite rolig att gå runt , mysigt.
Jag kan varmt rekommendera er att se denna föreställning. Ta era tonåringar och äldre barn -och diskutera! Allt om psykisk sjukdom. Pjäsen väcker mycket funderingar om hur psykisk sjukdom kan ”beröva” familjer sina nära och kära, om psykiatrireform och den nya utsattheten, om mentala sjukhus med plats för allt – kärlek, hat, vänskap, hopp och förtvivlan och… hopp igen… trots allt, tack vore allt.
Föreställningen har sina plus och minus. På plussidan: bra skådespeleri, alla håller jämn och bra nivå. Bra scenografi. Gillar lösningen med genomskinlig vägg – att ha en osynlig vägg mellan sjuka och friska (så kallade?), om att byta plats bakom väggen, om transparent psykiatri … Stark linje – om psykiska sjukdomens makt över människor, man känner starkt med karaktärer som kämpar.
På minussidan: faderns och dotterns relation ligger inte i centrum, mycket med det går förlorad, synd. Boken gav mera. Doktorn är inte lika viktig på scenen som i boken. SYND också. Det var intressant att se hur leverne på mentala sjukhus kunnat förskjuta gränser för både patienter och personal. Viktigt tema i boken tappades bort i förställningen, igen…
Den sammanlagda betyg är dock bra ändå. Som sagt – gå med familjer och prata om allt detta. Bara det är en vinst.
Genomskinliga bilder med depressiv djup men trots allt hoppfullhetens ljus…
Fortsätter sluka hans böcker. Novellsamling ”Spelreglarna”. En underbar kafkainspirerad bok. Lite halvpsykotisk… därför gillar jag den…
En alldeles underbar bok. Mycket bra beskrivning av syn på hallucinationer i olika tider och länder. En bra del om kulturella skillnader. Lite tilltrasslad teoretisk del , det kan man hoppa över – det är ju bara teorier… Bra del om behandlingar. Jag kan varmt rekommendera boken till mina kollegor.
Två uttråkade män, en läkare och en lärare, rånar en bank. De passar inte riktigt bra i gärningsmannaprofil, kan man ju säga. Bra ide men trist bok. Vet inte om jag orkar med alla uppföljare. En bok med samma tema (ovanliga gärningsmän) är ”Kaffe med rån” och ”Låna är silver, råna är guld” av Catharina Ingelman-Sundberg. Handlar om en gäng pensionärer på ålderdomshem som vill åka in i fängelse för att förbättra sin livskvalitet. Dem var ju så söta och lite roligt var det att läsa också. ”Enkelstöten” är bara trist och färglös. Kanske ska ändå ge en chans till ”Dubbelstöten”…
Denna bok har jag missat som barn. Minns mest ”Anna Karenina”, ”Uppståndelse”, ”Hadji -Murat””Krig och fred”, mest fred, faktiskt. Men vilken bok! Rysk ”En dåres försvarstal”! Vilket syn på kvinnor och äktenskap! Inte konstigt att han flydde sitt välstånd och dog ensam på tågstationen! Ändå räknades hans äktenskap som lyckligt, att börja med… Inte så uppmuntrande, kanske därför fick vi inte läsa boken som barn. Äktenskapet var ju heligt i Sovjet… (med alla skilda dock…). Tycker boken är verkligen värd att läsa – oavsett inställningen till giftermål.
Anna är en journalist som skriver om prostitution bland universitetsstuderande.
Mycket mångfacetterad film. Det finns flera infallsvinklar, inga sanningar. Dem får man hitta själv…
Och så älskar jag åldrande Binoche…